Mina hästar

Jo visst jag ska göra ett försök! Här kommer en kortfattad beskrivning av alla mina hästar.Ängaskogs Min-San, connemaravalack på 145cm e. Rolls Royce ue. Nice-n-Easy född 2000. Kom i min ägo genom att jag vann honom i december 2006. En superfin ponny som hade stor kapacitet inom alla discipliner men ett psyke av sten. Han var en expert på att få av sin ryttare när det passade honom och man var verkligen få honom på sin sida innan man kunde lita på honom. Första halvåret hade jag svårt att ens få honom att gå framåt, eller att sitta kvar i sadeln ett helt pass. När det lossnade kunde jag dock både rida honom utan både sadel och träns samt plockade en hel del bra placeringar i LC och LB. När jag växte ur honom sålde jag honom till en av mina bästa vänner som hade honom tills för ett år sedan, nu bor han utanför Stockholm och busar vidare med två små systrar!Efter Min-San köpte vi Sekúr, "Kurre". En hannoveraner/fullblodsvalack från Tyskland född 1996. Han hade gått 145 hoppningar internationellt och var en riktigt erfaren gentleman. Dock såg han ut som en älg, var stark, het och en mardröm att rida dressyr på. På den här hästen lärde jag mig dock extremt mycket om ridning, skötsel och träning. Jag startade alla mina första storhästklasser, upp till 1.10 på honom. Dock fick vi reda på att han sedan länge haft artroser i frambenen som med tiden växt tills han fick för ont för att gå. Denna vackra och fantastiska häst fick lämna jordelivet alldeles för tidigt.Kolla här över, visst vart det lite skillnad på både muskler, hull och päls efter lite tålamod, kärlek, bra mat och bra träning?Efter Kurre trodde jag aldrig att jag skulle hitta en annan häst som jag skulle gilla lika mycket. Vi provred dock en del och jag föll pladask för Aragorn här över. Han var född 2002, halvblod, gick fint i 130 och var på väg till 140. Han hoppade fantastiskt, en bakbensteknik som drog blickar till sig och var så cool och trevlig på backen. Han betedde sig dock lite konstigt efter några veckor, vi bestämde oss för att röntga hans ben igen och det visade sig att han hade påbörjade artroser i bakbenen. Han var okej och skulle säkert kunna klara sig flera år till, men jag och min familj klarade inte av tanken på att gå igenom härvan med artroser igen så han fick åka tillbaka till sin gamla ägare.Därefter tröttnade jag. Jag hade ingen lust att leta efter fler hästar, var övertygad om att mitt intresse bara hållt i sig tack vare Kurre och att jag aldrig skulle hitta en häst som jag skulle kunna älska så igen. Jag var redo att lägga hästägandet på hyllan, bara rida lite vänners hästar och så. Då övertalade mina tränare mig att provrida Diva. Jag kände till henne sen något år men trodde inte att hon var min typ, så jag var ganska skeptisk. Efter ett pass ändrade jag dock mig helt, när jag sedan testat att hoppa henne var jag såld. Hade aldrig suttit på en häst som är så positiv och samarbetsvillig som hon. Jag har haft helt fantastiska hästar och starka band till dem alla. Diva är dock den som kommit mig närmast. Det är den snällaste, mest personliga och positiva häst jag någonsin träffat. Jag har nu haft henne i över två och ett halvt år, under den tiden kanske jag har haft tre pass som inte var roliga. Resten av tiden har jag bara fått glädje utav att rida och umgås med den här hästen.