Livet är i sikte

Hästlivet alltså, det är ett jäkla pussel att få ihop. Eller låt mig omformulera det där, LIVET överlag är ett jäkla pussel att få ihop. Man måste komma fram till vad man vill göra och sedan komma på hur man ska ta sig dit. Man måste komma på ett yrke att livnära sig på och en syssla som gör en glad. Det bästa är ju såklart om man kan lyckas kombinera både nytta och nöje, men jag tror faktiskt att rätt få verkligen lyckas hitta ett yrke som de älskar så pass mycket att de kan ägna hela sitt liv åt det.Jag har ställts inför ett enormt dilemma när jag börjat träda in i vuxenvärlden. Det verkar vara omöjligt för mig att lägga ner hästarna, jag mår inte bra utan att få träna och tävla med dem. Dock har jag fått testa på livet i satsande tävlingsverksamheter och det verkar inte heller passa mig. Jag har för många intressen och ett för stort behov av att ge något tillbaka till andra människor för att kunna ägna varje vaken timme till tävlingssatsandet. Det har varit så svårt för mig att komma på vad jag vill göra. Jag måste hålla på med hästar för att må bra, det är en sak som är säker. Trots det klarar jag inte av att bo och arbeta på en gård med endast elitsatsning. Nu när jag börjar komma tillbaka till arbetet med ridklubben känns det dock mer rätt. Att få arbeta med andra människor, hjälpa dem att nå sina mål genom olika aktiviteter och hjälpa alla olika parter i klubben att samverka är min grej. Att få peppa och coacha barn och ungdomar är också fantastiskt. Med rätt planering kommer det nog bli det som jag under den närmsta framtiden lägger min energi på. Att få ha ett finger med i spelet i utvecklandet av en fantastisk anläggning och en otroligt rolig och varierande verksamhet är jättekul. Om jag själv dessutom kan få ta del av framgångarna och visa upp klubben på tävlingsbanorna är det extra kul.  Det känns som att det börjar bli dags för mig att starta ett nytt kapitel, testa lite nya vinklar på vardagen och ta mig ett snäpp längre fram.