Första försöket med KBT och blickarna framåt

Sista tiden har varit ett helvete. Eller nja, hela 2014 var ett helvete och de första månaderna av 2015 var ett inferno. 2014 rev upp en massa gamla sår som fick mig att bryta ihop och känna mig helt förlorad någonstans vid årsskiftet. I början av 2015 erkände jag för mig själv att jag behövde hjälp, att jag inte kunde reda ut röran själv och gick till vårdcentralen för att höra vad de tyckte. Jag fick en remiss för att träffa en psykoterapeut och har sedan dess väntat på det besök jag fick gå på först idag. Tiden mellan besöket på vårdcentralen och besöket hos terapeuten idag tog många svängar jag inte hade väntat mig. Jag vart tvungen att ta mycket ansvar och fick några oväntade uppgifter. I vanlig ordning är jag ingen som gillar att göra saker halvdant. Jag har isolerat mig från mina vänner och ägnat varje vaken stund till att försöka lösa detta så bra jag kan. Under den här perioden har man fått ta en del hårda smällar. Man har kämpat för det man älskar och tror på, men har fått höra att folk kallar en lögnare, fascist, lismare m.m. Om det dock är något jag lärt mig är det att det är när jag får kämpa och göra det jag är bra på som jag mår som bäst. Den här svåra perioden har gett mig mer styrka och tilltro till mig själv än jag haft på flera år. Trots det har jag aldrig förr varit så försiktig med att erkänna mina fel som nu. Man har blivit rädd att avslöja en svaghet som kan utnyttjas av de människor som försöker göra en själv, ens vänner, familj och ens arbete illa. Därför har det varit svårt för mig att öppna upp som jag gjorde förr. Jag tror att ödmjukhet och ärlighet är bland de viktigaste egenskaper man kan ha, eftersom det är något jag vill uppmuntra hos tjejerna i laget jag leder så tänker jag dock ta risken. Därför skriver jag detta nu. Många har sett mig jobba hårt, ordna mycket aktiviteter och vara väldigt glad. Jag är också väldigt glad och full av energi just nu! Men i vintras mådde jag så pass dåligt att jag sökte professionell hjälp. Och det är okej. Man måste inte vara glad, pigg och på topp hela tiden. Man kan ha spöken och osäkerheter som jag har, men med rätt hjälp, bra vänner och mycket motivation kan man bli världens gladaste människa ändå.Det här första KBT-besöket ägnades bara åt att prata om mitt förflutna. Det var rätt jobbigt att ta det till ytan igen, speciellt eftersom allt har varit väldigt bra på sista tiden, men jag tror att det är värt det. Varje gång jag blir så provocerad att jag får ångest kommer nämligen alla spöken fram och varje gång jag bara sopar dem under mattan blir de fler. Nu ska jag istället bekämpa dem, ett efter ett. Det är vad terapeuten ska hjälpa mig med. Själv ska jag fortsätta att bygga framåt. All fokus får ligga på att bygga upp dessa bra sidor som börjat komma fram under den kämpiga perioden.