Botemedlet mot ångest, hjärtekross och sorg: spring för livet

När man fylls med känslor av otillräcklighet. Då man har blivit lämnad. Då hjärtat gjort så ont, så länge, att man inte längre kan känna något alls. När man inte kan tro att man är stark nog att reda ut tillvaron. Man känner sig mer och mer som ett tomt, trasigt skal.  I mina värsta perioder av de känslorna finns det många utvägar jag försökt ta. Av alla, är det bara en som funkat. En av dessa metoder har gjort underverk.För mig har löpning varit nyckeln. Det behöver inte vara så höga krav, bara att man skall ge sig ut och springa så att det känns bra. Man pressar sig själv, kommer över en punkt då man kommer in i andra andningen och bara kan rulla på. Man kan gå in i sig själv, fokusera på nuet, på vad som verkligen händer och är äkta. Kroppen funkar. Den utför sitt makalösa syfte, att ta oss framåt. Inga komplex är längre relevanta, för kroppen fungerar som den ska. Hjärtat slår. Det slår, och för precis den anledning den ska. Alla tankar på att man skulle vara feg, känslig, förvirrad eller på annat sätt ha ett dåligt hjärta försvinner... För den enda uppgiften hjärtat har, är att pumpa blod på detta vis. För varje steg man tar, för varje slag hjärtat slår, för varje andetag som fyller lungorna med luft blir man starkare. Det är en så lätt uppgift att bara springa några steg. Men man blir starkare. Varje gång man kommer ut är man starkare än sist. Hjärtat pumpar, kroppen arbetar, lungorna fylls i en stadig takt. Man tar sig framåt. Man känner livet inom sig. Det är något med löpningen. Det är ett så enkelt och tydligt sätt att komma i kontakt med jorden igen. Man kan känna att "det här är jag, jag fungerar som jag ska". Man klarade att ta sig framåt och då kan man klara en dag till i livet.