Att hitta en lagom nivå av utmaning i studierna

När jag var liten hade jag hyfsat lätt för att lära mig det mesta. Jag brukade glida igenom lektionerna i skolan, inte plugga särskilt mycket hemma och längta efter att ha prov. Prov och diagnoser betydde oftast att jag kunde skriva färdigt mina tal, svara på mina frågor och sen gå från lektionen tidigare än vanligt.Det där är väldigt farligt. Många gånger önskar jag att jag hade fått fler och större utmaningar i grundskolan så att jag lärt mig plugga och arbeta lite mer för mina kunskaper. När jag började gymnasiet slog det nämligen mig efter kanske ett halvår, när hemarbete började bli nödvändigt, att jag inte hade någon struktur eller någon som helst teknik för att plugga. När det blev förvirrande och jobbigt gav jag ibland upp. Runt andra året började jag få lite flyt på plugget men då hade jag redan börjat halka efter. Eftersom jag naturligt är en person som vill prestera på topp och göra bra ifrån mig blev jag väldigt nervös och ångestladdad av att ha höga krav men inte förutsättningarna för att klara av det. Då gav jag upp, jag orkade inte mentalt.Nu har det snart gått två år sedan jag tog studenten. Jag tror att jag först nu börjar känna mig redo för att plugga igen. Jag har testat på olika saker, lagt energin på annat och fått någon form av struktur på hur mycket jag utmanar mig själv varje dag. Nu, när jag pluggar på fritiden, känner jag att jag verkligen kan lägga upp mina studier så att det känns hanterbart och så att jag kan ta till mig av det jag läser.   Och ja, jag pluggar på fritiden. I brist på akademiska studier läser jag gymnasiematematik och all möjlig kurslitteratur jag kommer över på min fritid. Och det är roligt! Nu börjar det kännas dags att plugga på riktigt.