psykiskt påfrestande

Hellu! Dagen till ära, vaknade jag i v33 och mådde bokstavligt talat skit. Mått illa hela dagen och såklart är mina tabletter emot magkatarren slut och då vet jag att jag har en h vetes dag framför mig.. Jag får trösta mig med att vi ska åka och kolla på lilla älsklingen imorgon, vi ska ju på ultraljud för att se så att moderkakan har lagt sig rätt! <3Jag kände att två bilder på vildingen här i familjen som jag konstant säger namnet på här hemma "Meeeen Åke! Sluta!" Ändå går de liksom inte att vara arg för länge heller för han vet precis vad han ska göra för att vi ska få dåligt samvete och han kommer alltid och säger förlåt när han vet att han har gjort fel, haha så han är ju go! Nu skulle jag absolut behöva städa och laga mat, men städa, jag orkar inte. Verkligen inte.. orkar knappt röra mig ur soffan! Har också så fruktansvärt ont i ischias muskeln, på båda sidorna. Alltså funkade inte akupunkturen på mig.. Får nog bara stå ut de veckor som är kvar, de är ju inte jättelätt att stretcha med den här magen i vägen heller.. Känner att jag är väldigt duktig på att klaga nu senaste inläggen, men jag är verkligen i en sån känsloperiod.. Psykiskt, inte på topp. Jag hoppas verkligen att det vänder snart! Kram <3