känslobomb

Hola! Idag då är det ju tisdag, vilket innebär att imorgon är det onsdag och vi går in i en ny gravidvecka. alltså v33 (32+0), känns så himla bra och skönt att de börjar närma sig! Bakom kulisserna och allt de fantastiska och bra med den här graviditeten så börjar det ta på mig, fruktansvärt mycket och speciellt psykiskt. Det är fruktansvärt jobbigt, ibland känns de som att man går runt med konstant pms, att det är en annan person som styr mig. Jag är hemsk mot Johan ibland och de är verkligen inte meningen och jag mår så dåligt varje gång! Alla känslor man har i kroppen sprudlar för mycket, ibland vill jag bara vara själv, ibland vill jag ha Johan runt mig konstant och blir så grinig om han gör något som jag inte alls vill osv.. Sen blir jag ledsen och vill bara kramas! Har mindre ork än någonsin och känner mig så hängig, men på kvällarna är de som att jag får nån extra energi och skulle kunna städa hela huset. Jag har ont överallt, de är tungt, jag är trött, konstant täppt i näsan, går och lunkar fram, ja nu vill jag bara att vår älskade lilla son ska komma ut till oss!Han har även blivit så stark där inne, vi va ju hos barnmorskan förra veckan och fick då reda på att han ligger med huvudet neråt så sparkarna man får under revbena som alla har berättat om är inte fantastiska och vill nästan sitta och sträcka på mig konstant för han trycker där uppe hela tiden. För 2 nätter sedan vaknade jag av en sjuk smärta, antar att de va en förverk, kändes som en extrem mensverks smärta, gick på toa och kissade och efter de så släppte de lite och jag somnade om! Men de är så sjukt att man inte har känt nånting konstigt under hela graviditeten och nu är de som att allt kommer på samma gång! Nä nu får tiden gärna skynda på lite, för nu vill jag bara ha honom på utsidan! kram på er! <3