Magasin
Slumpa blogg
Topplista

Vanliga frågor
Kontakta oss
Annonsera

Logga inStarta ny blogg
Logga inStarta ny blogg
  • Magasin
  • Topplista
  • Annonsera
  • Info
    • Vanliga frågor
    • Kontakta oss
    • Annonsera
    • Sekretessinställningar
    • Devote på Instagram
    • Devote på Facebook
  • Starta blogg
  • Logga in

Förlossningsberättelse del 1

Det första folk frågar om när man fött barn är hur förlossningen gick till och om alla mår bra. Så jag tänker dela med mig av min berättelse :) Till att börja med så mådde jag väldigt bra under min graviditet, jag gick upp ungefär 15 kg och jobbade på som vanligt. En vecka innan jag skulle gå på semester så fick jag sjukskriva mig pga att jag fick foglossning som gjorde att jag knappt kunde sova.Den veckan var väldigt varm & vi var husvakt åt mina föräldrar, vilket innebar att jag bara kunde ligga där på solstolen & hundarna kunde springa fritt.(sköööönt!) Jag vet att jag la ut en snap om att jag tyckte de var dags för bebisen att titta ut, jag var ju trots allt i v.37. Det blev allt mer jobbigt att sova & jag kände mig enorm. Jag trivdes annars ganska bra med att vara gravid, förutom att vågen gick uppåt;) Lördagen den 22/7 började jag ana att det var starkare värkar som började komma, jag hade haft en hel del sammandragningar flera veckor innan men inget som gjorde så pass ont att vi åkte in. Men dessa värkar som började komma gjorde lite ondare så jag knaprade en del Alvedon. Dagarna gick och det blev måndag den 24/7,  varje gång jag ställde mig upp så "sippra" det ut vatten längs med benet, shit tänkte vi.. det är dags! Avvaktade under dagen för att försöka avgöra om det var vattnet eller inte som gått, ringde bland annat mina föräldrar och förberedde dom på att det kanske var dags. Dom skulle vara hundvakt under tiden. Skrev med en kompis och rådfrågade men kände mig ändå så osäker så vi ringde förlossningen i Linköping och de bad oss att komma in, i detta läge hade jag också fått kraftigare värkar & klockade några av dom. Desto närmare Linköping vi kom desto mer avtog mina värkar, suck typ.. Väl inne i väntrummet hade det avtagit helt. Vi får i alla fall komma in och träffa en underbar barnmorska, hon va så himla rolig & enkel. Hon undersökte mig och jag var endast öppen 2cm,.. Det ska krävas iaf 3cm & värkar för att få stanna.  jaja, bara att åka hemåt igen.. Väl på vägen hem så började mina värkar sättas igång igen, vi stannade på en mack & köpte varsin macka, klockan var nu ca 23.00 & jag var jätte trött. När vi väl kommer hem så har mina föräldrar hämtat hundarna, just in case.  Dom fick stanna kvar då vi tyckte det var smidigast så. Anton skulle upp & jobba dagen efter och klockan va mycket så vi gick & la oss, jag tog en Alvedon i hopp om att få lite sömn. Efter 2 h vaknar jag av smärta, vrider & vänder på mig många gånger då det gjorde för ont för att ligga still. Går upp & dricker lite vatten och tar ytterligare en Alvedon,går till sängs men lyckas verkligen inte somna om.. Fortsättning följer, Puss

Föregående inlägg

Förväntansfull

Nästa inlägg

Tankar..

Till bloggens startsida

Malin Johansson