Veganuari

Blir den här månaden istället för januari. Inte bara för att februari är föredömligt kort, inte ens mest därför, faktiskt. Utan mest för att vi hade så mycket mat kvar i kylen efter jul och nyår att det kändes rent slösigt och korkat att inte äta upp den.Och för att göra bort det, ett nyårslöfte känns ju som något man ska göra på en gång och sen glömma bort. Inte lägga på hyllan till oktober. Alltså. Växtbaserat är nu ledordet. Precis som förra gången är jag inte så petig att jag slutar använda smink och tvål och sånt som vi redan har hemma bara för att det inte är certifierat veganskt. Jag läser innehållsförpackningar och ratar sånt som innehåller, men inte sånt som kan innehålla spår av. Och varför då? Varför en vegansk månad. Mest för att återkoppla till känslan jag hade efter att jag gjorde det senast. Och inte  tack och lov nu är det över-känslan, den var annars klart starkast, utan känslan av Wow, vad mycket produkter och lösningar och recept det finns som man glömmer bort när man bara slentrianäter det man brukar. Vegetariskt är ingen match, det äter jag nästan jämt ändå. Jag äter egentligen bara kött när jag blir bjuden och inte vill/ids tacka nej eller peta bort. Veganskt är en match, en ganska stor utmaning, för mig alltså. Och det jobbigaste är faktiskt sociala sammangang, kom jag fram till sist jag gjorde det. Tacka corona för att det inte blir nåt problem den här gången då iallafall.