Snöstorm

Det tog mig 90 minuter att ta mig först till förskolan och sen till jobbet imorse. Med cykel, som jag släpade 98% av vägen och barnen i kärra efter. Det var helt sjukt. Hade jag haft datorn hemma finns inte en fis i rymden att jag pulsat hit. Men jobbet ska göras och utan dator blir inget gjort. Och nu är jag här. Fyra gubbar och en liten tant påpekade hur jobbigt det såg ut att vara jag. En gymnasietjej erbjöd sig att hjälpa till, vid ett särskillt jävligt ställe där storskruttan fick kliva ur och putta på kärran. Kände en enorm förståelse för soldater under typ finska vinterkriget som bara la sig ner och dog i snön. Nu skickade min man precis jobbannons till mig och bara Det här ser väl ut som ett kul jobb? Och det gör det. Roligare än mitt nuvarande. Men inte så mycket roligare att jag ids söka det. För det är så jobbigt att byta jobb. Och ska jag göra det ska det antingen vara för att jobbet är så kul att det spritter i fingrarna, eller för en flytt som hela familjen är pepp på. Annars får det vara.