Silencio

Vi hade en sån himla mysig kväll igår, not. Vid typ 18-tiden, medan kidsen badade föreslog jag surt till mannen att han skulle lägga bort telefonen. Han har den fasen alltid i handen. Jämt. Han skulle säga att jag överdriver, men.... inte mycket isåfall. Storskruttan har kommenterat det också, att pappa alltid tittar på sin telefon. Jag är ingen ängel i sammanhanget, jag pillar också på min mobil. Men inte alls lika mycket. Jag försöker verkligen låta bli den från det att jag kommer hem efter jobbet tills barnen lagt sig. När vi gick i parterapi kom detta upp ibland och då sa han att han absolut kunde bättra sig, och att han skulle försöka. Men på senare tid har det varit zero effort på den fronten. Iallafall, jag sa nåt tjurigt, han kontrade med: jag läser faktiskt en artikel! Jag: det spelar väl ingen roll! jag skiter i om du läser nyheter eller spelar fantasy football eller kollar på porr, vad jag och dina barn ser är en förälder som signalerar att det som finns på den här skärmen är viktigare än vad ni är!Då la han bort den och sen sa vi inte ett ord till till varandra på hela kvällen. Imorse satt han demonstrativt vid köksbordet utan mobil men med mycket sur uppsyn. Sen kom han tillbaka efter att ha lämnat på föris och började massera mina axlar. Den mannen kan inte be om ursäkt. Han är helt värdelös på att prata ibland. Men jag vet ju att physical affection är hans Love Language, så.... ja, jag har sedan länge slutat hoppas på ord jag själv måste lägga i hans mun och sedan be honom spotta ut. En massage är vad han själv kan komma på. Okej då.