Mammavecka

Mannen har åkt på skidresa över helgen och barnen har alltså mammavecka i dagarna tre. Det är säkert två år sen nu som stortskruttan först började prata om mammaveckor och pappaveckor. Hon kunde till exempel be att jag skulle både lämna och hämta och sen laga middag en dag, och sedan skulle pappa göra allting nästa dag. Så att det blev mer likt hennes kompisar med separerade föräldrar. Sen har uttrycket bara hängt med, om det så bara är en utflykt till lekparken utan mamma så heter det pappvecka i vår familj. Jag tycker att det är lite gulligt, och gillar att det numera är såpass normalt och noll konstigt med icke-kärnfamiljer. Jag gillar att ha mammavecka också. Med rätt förutsättningar, vill säga. Tack och lov är lillskruttan frisk och båda barnen på föris idag, annars hade det varit lite tungt. Men de får tillgodose sitt sociala behov och jag får ladda mina batterier lite inför helgen. Sen har jag styrt upp aktiviteter så att vi har roliga grejer att hitta på. Inte fullt schema så att det blir jobbigt, men heller ingen riktig dötid utan nånting att göra. Jag blir stressad av en alltför tom kalender, speciellt med barnen i coronatider och ett så begränsat utbud. Alltså har jag styrt upp och det är på mina vilkor och det känns bra. En annan mycket bra grej med att han åker bort med polare i tre dagar och roar sig är ju att den här konstanta skulden jag går och drar på minskar kraftigt. Nu har han roligt, jag sköter barn och hem, och då kan jag slappna av mentalt. Och, jo. Jag börjar faktiskt höra hur sjukt det låter. Jag ska börja jobba med det.