ITMFA

Jag orkar egentligen inte skriva om förra veckan och galenskaperna i Washington DC. Har följt en massa trådar på sociala medier och precis som för 4 år sen då Trump vann, sett tendenser och drag hos människor jag känner, vänner, som jag helst inte velat se.  Samtidigt är det som det är och man varken kan eller ska blunda för det heller. Hamnade i ett bråk på Facebook med en kille jag känner sen flera år tillbaka och hans bror, där de hävdade att det var uttjatat, onödigt och orättvist att fortfaranda prata om hudfärg. Typ Asså ja det klart det var fel att ta slavar och så men get over it liksom det var ju typ rååålänge sen och dessutom skulle ni (svarta) inte ha nåt att klaga över om inte vi (vita) tagit hit er till the greatest country in the world så varsegod liksom.  Och jag tyckte typ att vita inte bör ha sista ordet när det gäller rasism. Precis som män inte bör ha sista ordet när det gäller förtryck mot kvinnor och heterosexuella inte bör avgöra vad som är homofobiskt och inte. Och dom bara Du är rasist! Till mig alltså. Dom tyckte jag var rasistisk mot vita människor. Ja, kanske. Känns som att jag kan leva med det isåfall.  Kränkta vita män finns det många. Och dom är obehagliga i bästa fall och farliga i värsta fall. Han som leder ligan får förhoppningsvis se sig avsatt snart. Jag tror inte det. Men jag hoppas.  Bilden är från sommaren 2017 då vi hälsade på vänner i Montana inför flytten till Sverige. Fick kepsen som kanske säger det bäst. Gällde då och gäller nu. Impeach The Mother Fu***r Already.