Inte de sämsta förutsättningarna

Förutom att pendla mellan Hur fan ska det här gå? och Jomen detta blir bra! så velar jag även mellan Säg det du har på hjärtat! och Bråka inte NU, när han ändå snart ska åka....I helgen hade vi faktiskt ett väldigt sansat samtal på ämnet  Vårt äktenskap. Dämpade röster. Ingen smutskastning. Ingen direkt försoning heller. Inga lösninar. Men vi lyssnade på varandra. Han frågade om jag ville skiljas. Jag sa nej, för det vill jag inte. Men jag sa också att jag inte längre känner som att det vore det absolut värsta som kunde hända. Jag vill inte skiljas, men blir det så, så blir det så liksom. Jag frågade om han ville skiljas. Nä, det vill han inte. Med eftertryck. Jag har uppenbarligen lekt med tanken mer än vad han gjort.  Igår träffade jag barndomsvänner i snöslasket och det blev mycket prat om relationer och framför allt såna som tagit slut. Många relationer tar slut. Så är det. Men jag vill inte att vår ska göra det. Inte just nu iallafall.