Du skäller på fel träd

Idag är make och storskruttan i slalombacken och nöter snöplogen och svängarna (eller pizza och french fries som amerikanska barn får lära sig att skidplaceringarna heter) medan lillskruttan är på föris och jag är på jobbet. Dom ringde precis från förskolan för att fråga varför ena barnet var hemma och det andra på plats. Det är ju liksom ajabaja nu eftersom är barnet som är hemma sjukt ska syskonen också vara hemma pga smittorisk och är barnet friskt och hemma med en ledig vuxen ska man inte belasta barnomsorgen med andra barn som ju också hade kunnat vara hemma med den lediga vuxna. Så är det och det vet jag mycket väl. Upplyste make om detta när han kom på idén om skidåkning också. Sen håller jag med honom om att det vore väl fan om han inte skulle kunna få en heldag i backen med sin dotter innan han sen inte kommer träffa henne på drygt tre månader. Men det som stör mig är såklart att det är jag som hamnar mellan och får ta skiten. Men det sa jag faktiskt, för en gång skull, till pedagogen nu. Att ja, jag vet att reglerna är sådana. Jag vet det. Jag är också på jobbet idag. Så det här måste ni ta med honom. På engelska, vilket jag vet att dom hatar och drar sig för och alltså alltid kommunicerar via mig. Jag sa det med tonläget bråkar du med mig nu börjar jag antingen gråta eller skälla på dig och varken du eller jag vet vilket som blir värst. Så pedagogen tackade artigt för samtalet och lovade att ta ett samtal med barnens far vid tillfälle.