Den stora osäkerheten

Huvudanledningen till att jag inte älskar mitt jobb är att jag hela tiden känner mig lite dum i huvudet. Inte alls som när jag började för drygt tre år sen, då kände jag mig dum i huvudet exakt hela tiden. Nu är det mer sällan, men ligger ändå alltid och gnager under ytan. På mitt förra jobb, det som (av flera anledningar) var mitt drömjobb, kände jag aldrig (eller okej, men väldigt sällan) så. Där fanns en grundtrygghet i att jag behärskade mitt område, och var duktig på det.  Och det är det jag kan känna att jag saknar. Om jag söker nytt jobb så är det det jag kommer söka. Inte utmaningar, det har jag så det räcker. Utan tryggheten i att jag kan, fattar, och behärskar området.  Så när jag hör folk vara missnöjda med att de inte får växa på sina jobb, saknar utmaningar och vill vidare.... så fattar jag att det såklart måste kännas jobbigt. Men för mig är det precis tvärtom. Jag blir motvilligt befodrad och knuffas upp och fram, men vill helst bara grotta ner mig och inte behöva höras och synas så mycket. Och inte för att jag hatar uppmärksamhet, men för att den stora osäkerheten alltid finns där, och viskar "du förstår egentligen inte vad du pratar om..... och det märks!"