Bygger språk

Lillskruttan, vars ordförråd och språk är i full blomstring just nu, har nyligen börjat blanda in engelska ord när hon pratar med sin pappa. Eller Dadd-yyy som hon säger. Även det är lite komiskt för Storskruttan säger aldrig daddy, hon säger pappa, Dylan eller dad. Men Lillskruttan markerar y:et med överdriven tydligehet. Dadd-yyyy. Vår äldsta är ju som (kanske) bekant född i USA och var drygt ett och ett halvt år när vi flyttade till Sverige. Hon var dessutom mycket tidigare med talet så hon pratade nästan uteslutande engelska fram till att hon var 2 år och fick förskoleplats här. Jag pratade ju svenska med henne hela tiden, men hon svarade nästan alltid på engelska. Nu föredrar hon svenska och pratar enbart engelska med sin pappa och med släkten på FaceTime. Lillskruttan har ju hela tiden visat att hon förstått vad man säger på båda språken, men förutom vissa ord (bike, nose, boots, gloves, bye…) så har hon bara pratat svenska. Med alla. Men det börjar svänga nu. Hon börjar fatta grejen. För hennes storasyster sitter det i ryggmärgen. Hon frågar mig: Var är min baddräkt? Och när jag säger fråga pappa: Daaaaad, where’s my swim suit? Igår frågade lillskruttan mig: Ska du hämta mig? (alltså på förskolan?) och när jag sa Nä, pappa ska hämta, så sprang hon till honom och bara: Daddy, du ska pick me up idag! Det är så roligt att se pusselbitarna falla på plats.