Att göra vin till vatten

Som sagt, polska negmamman förgyllde en del av mitt jullov med att långsamt och uttdraget förklara varför ingen av hennes barn har skridskor. Detta föranlett av att min storskrutta fått ett par skrillor till jul och visat sig fullkomligt älska denna vinteraktivitet. Det var ett spontanköp av mig, 45 spänn för ett par begagnade, ställbara (alltså så att de kan passa strl 28-31) skridskor och jag kände bara ja, såklart! Då kan hon testa och gillar hon det får vi skaffa nåt bättre. Har haft lite dåligt samvete för att hon höll på att fylla 5 utan att nånsin åkt skridskor, men annat har varit prioriterat (hon stod på skidor som 1-åring), vädret var kasst förra vintern, osv.  Iallafall, jag tänkte att hon skulle klaga på ont i fötterna och åka max 10 minuter första gången. Men icket. Det var jag som två timmar senare hade så ont i fötterna att vi fick packa ihop och fara hem. Flera skridskodagar senare fick hon ett par rediga hockeyrör, begagnade och urväxta av sonen till en barndomskompis till mig och vi hade alltså inte längre nåt behov av de ställbara julklappsskridskorna.   Så, samma eftermiddag som vi fått de nya skridskorna träffade vi polska negmamman med familj i pulkabacken och jag berättade om de nya skridskorna och erbjöd henne de gamla.  Anledningen (en av dem iallafall, jag sammanfattar grovt nu) till att hennes ungar inte ägde skridskor och aldrig åkt, hade hon tidigare sagt var att hon inte kunde få tag på ett par begagnade inom gångavstånd. De har ingen bil, hon vill inte lägga tid på att åka buss, har inte dubbdäck på cykeln, etc. Och hon ville också gärna ha ställbara så att dels båda ungarna kunde prova samma par för att se om de gillade det, och dels inte skulle växa ur dem så fort. Kort sagt, då hade det låtit på henne som att det hon helst ville ha var exakt sådana skridskor som min dotter då hade.  Fast forward en knapp vecka och jag erbjuder henne just de skridskorna. Gratis. I handen. Varsågod. Och vad tror ni hon säger? Inte bara nej. Och naturligtvis inte Nej tack. Utan hon avböjer med motiveringen att skulle ungarna nu faktiskt ha ett par skridskor, då skulle hon ju också bli tvungen att ta dem rinken och åka. Och det vill hon inte riktigt, det verkar jobbigt. "Det är därför A inte kan cykla heller" suckar hon och pekar uppgivet på sin 6-årige son. "Jag kan inte ta mig för att lära honom....." Hon är helt fantastisk ändå. Samtalet gick från Hepp hepp, du FÅR skridskorna du tittade så avundsjukt på förra veckan! Till Alltså huuuuuur ska jag orka lära mitt barn att cykla? Den kovändningen är inget för en amatör.