Dag 25, Mae Phim - Chanthaburi

2011-04-25   Nu närmar sej slutet på vår vistelse här i Thailand och idag blev den sista dagen för utflykter.   Men innan vi berättar om den, måste vi tala om att Lilianes kusin Ove Dahlén identifierade det skumma svarta djuret som bodde hos sköldpaddsungarna från igår:       Ove talade om, i en kommentar på denna blogg, att detta mycket märkliga djur heter Dolksvans och detta har vi hämtat från Wikipedia:   "Dolksvansen ingår i en egen ordning (Xiphosura) inom leddjuren. Den är avlägset släkt med spindlar, och på längre håll med kräftdjur. Deras närmaste släkting tros vara den nu utdöda sjöskorpionen. Dolksvansen utvecklades under paleozoikumeran för 542–251 miljoner år sedan tillsammans med andra primitiva leddjur som till exempel trilobiter. De anses vara en av de äldsta marina leddjuren och kallas också för ”levande fossil” eftersom de inte har utvecklats nämnvärt på de sista 350 till 400 miljoner åren."   Vilket skumt djur va?   Så, tillbaka till idag då. Vår chaufför, Doy, hämtade oss klockan 09.00 efter vi gjort oss i ordning och ätit frukost hemma.   Vårt första mål var till Wat Khao Sukim, ett buddist-palats som nog är det största man kan tänka sej.  Det låg högt uppe på en kulle och man kunde antingen ta trapporna (några tusen steg) eller åka linbana. Vilket tror ni vi gjorde?     Det bor en massa munkar i detta tempel idag och det första som hände när vi kom in i templet var att vi blev ombedda av en munk, och som tur var fanns där en thailändska som kunde engelska som översatte, att köpa en hink med en massa blandat innehåll för 100 Bath. Denna hink skulle vi, efter vi satt oss på knä framför munken, sedan ge till honom. Han tog emot den och började rabbla massa konstigt och då sa hon att vi nu skulle tänka på alla våra nära och kära där hemma, så skulle han välsigna dem och oss. Så kastade han plötsligt vatten, förmodligen heligt, på oss med en liten kvast och vi fick säga något på Thai som vi trodde betydde Amen. Här tog thailändskan kort på oss vid munken:     Runt templet fanns ett oräkneligt antal byggnader fulla med otroligt vackra, unika och säkert mycket värdefulla föremål, allt från möbler till prydnadssaker och allting är skänkt till munkarna från allmänheten. Här är ett urval av vad som fanns:      Alla dessa möbler har pärlemor-infällningar som föreställer olika saker:     Kolla in detta skepp, gjort i alabaster, helt enormt:     Här är en av byggnaderna, med alla dessa taknivåer. Ju fler tak desto närmare kommer man Buddha:     Trots att munkarna och dessa tempel är helt beroende av allmänheten och dess bidrag, så står inte framtidsplanerna stilla. Här håller de på att bygga ett ännu större och ståtligare tempel,     som när det är klart, kommer att se ut såhär:     Ja, detta var imponerande att besöka, men nu skulle vi vidare, så vi tog trapporna ner igen ;-)     och åkte vidare till Namtok Philo Nationalpark. Här gick vi en "Natural Trade" rätt in i djungeln och som ni ser nedan så säger de att det kan ta 45 minuter, men det tog betydligt längre tid för oss i 35 graders värme och 98% luftfuktighet.     Här pustar Liliane ut,     för som ni ser är terrängen inte den enklaste:     Efter ungefär halva sträckan, fullkomligt rann det av oss, så vi blev mycket glada över att hitta detta vattenhål:     Där slängde vi oss i och fick svalkat av oss, bland små trevliga fiskar.     Och sen var det halva sträckan kvar.......     men det var kul att ha lyckats genomföra det. I denna nationalpark finns det ett antal vattenfall och vi var vid Phlio Waterfall, men på grund av att denna tiden är precis innan regnperioden startar, så var fallen inte så speciellt mäktiga Vi hörde mer än såg att det forsade men fick i alla fall badat i det. Man ska nog åka hit när vattenflödet är högre än nu.   Och dagens sista mål var till Oasis Sea World, med en rolig delfinshow utförd av två rosa delfiner och tre andra som kallas Irrawaddy-delfiner. Tyvärr hade de stängt den avdelning som man normalt kan få simma med delfinerna i, men vi hade ju simmat med fiskar i vattenfallet idag så det gjorde inget. Här ser vi hur duktiga delfinerna var:       Här är en Irrawaddy-delfin:     Och här kom avslutningen.       Efter denna show var slut så var vi det med, så det var skönt att få bara sätta sej i bilen, med AC, och vänta på att få bli hemkörd. När vi kommit hem, åkte vi ner och käkade middag på Sunshine Bar, såklart, och det blev Kay Satay, såklart, och sedan blev det nattinatti.   Och nedan gäller fortfarande:     Slut på dag 25.