DU FÅR VISST PLATS, MEN DU MÅSTE HITTA DEN

    Jag tror de allra flesta i tonåren går igenom någon mindre identitetskris. Förmodligen handlar allt om att man äntligen får börja välja själv men det är svårt för det finns så mycket oskrivna regler och normer att anpassa sig efter. De flesta passar nog inte in där, det gjorde inte jag i alla fall. Jag känner alltid att jag inte har passat i rollen att tycka och tänka som alla andra. Jag har inte velat ha på mig exakt samma kläder. Jag har inte brytt mig om "den coolaste" tjejen tyckte något, jag tyckte tvärt om ändå. Ibland har jag förmodligen varit jobbig och gjort revolt mot de flesta åsikter bara för att jag blir så trött på att alla ska tycka lika.    Även om jag redan i tonåren (och förmodligen långt innan det också) var väldigt säker på mig själv, min personlighet och vad jag hade för åsikter om saker och ting så kom det att bli min identitetskris. Inte för att inte jag visste, men att de flesta andra i min omgivning kanske inte riktigt vågade låta mig tycka olikt dem. Om något är annorlunda är det lättare att trycka ner det än höja. Det är klart det är lättare att hålla med tjejgänget i klassen och bara go with the flow. Men det har aldrig varit något för mig.    Jag får ofta många mail från unga tjejer som mår dåligt. Antingen är det brustna hjärtan eller så handlar det om skolan. Skolan, högstadiet, gymnasiet och att inte passa in. Jag tycker det är så jäkla viktigt att lyfta att det är SÅ många som verkligen mått skit i skolan.    Även om jag har varit säker i min person har jag haft svårt att se det hela med lika klara ögon. Men om jag idag tänker tillbaka på min högstadietid exempelvis så känner jag bara, vilka jäkla elaka människor man hängde med/ gick i samma skola som. Idag pratar inte jag överhuvudtaget med någon jag umgicks med från högstadietiden. Förmodligen för att de människorna var folk man blev placerad med, inget man själv valde, inga likheter eller något alls. Efter högstadiet bytte jag stad där jag inte kände någon för jag var så trött på allt det där jag inte valt själv. Fegt folk kanske kallar det att fly men jag kallar det att söka efter lyckan på nytt håll. Varför stanna i något man inte mår bra av om man kan hitta bättre någon annanstans?  Allt blev såå bra för mig och jag är glad för mitt val. För några månader sedan gjorde jag ett annat val då jag inte mådde bra med min livssituation så jag flydde den också. Eller ja, man kan ju kalla det fly men jag kallar det gjorde något åt mitt missnöje. Funkade även denna gången.    Så till dig som är nervös inför skolstart, är trött på det eller inte känner att du får plats. JO du får visst plats. Det finns plats för alla, någonstans. Det handlar om att bara hitta sin plats. Ibland i skolsammanhang så kan man inte det men det kommer en tid för alla där man får välja. Om du känner att du är för mycket, tycker för mycket eller för annorlunda. Grattis, grattis för att du är en av dem som vågar. Det finaste och modigaste man kan göra är att stå upp för sig själv oavsett vad.    Det är så många saker så många år tillbaka jag stått fast vid och stått upp för. Jag är så glad för det idag. Även om jag kanske fått ta lite skit för det så har liksom jag vetat och det har hjälpt mig och gett tillbaka allt idag. STÅ upp för dig själv, vik dig aldrig för grupptryck, ta plats och framförallt våga ta DIN PLATS.    För fy fan vad glad jag är att jag är jag. Att jag tycker som jag gör och att jag alltid står på mig. Jag är glad för att jag vågar lämna det jag inte tycker ger mig något. Jag är glad att jag inte sätter mig på platsen jag blir tilldelad. Att jag inte försöker klämma mig in någonstans där mina åsikter inte kan andas utan att jag själv hittar mig en ny plats som passar bättre. Livet är för kort för att stänga in sig själv när det finns så mycket mer. Det är något som är svårt att se när man är tonåring men till alla er som bara känner att ni inte passar in - det kommer bli så bra. Ni kommer hitta platsen ni ska vara på också. Jag lovar<3