Att säga hejdå...

Sa precis hejdå till min pojkvän och kan inte sluta gråta haha. Som några av er kanske förstått så bor vi ihop nu. Senaste tiden har vi spenderat dygnet runt tillsammans och jag älskar när det är så. Allt med honom känns så självklart och tryggt. Jag får liksom aldrig nog av att vara med honom. Varje kväll när jag lägger mig längtar jag tills vi vaknar upp tillsammans igen. Får gå upp dricka kaffe, ha våra rutiner, göra våra saker. Allt i vardagen är så kul. Framförallt så får han mig att må så bra. Han är verkligen en bra, trygg, älskvärd person. Min person.  Därför känns det så jävla jobbigt att han har åkt nu. Han ska iväg på semester och sen jobb. Hans resor + mina kommande krockar och är på andra sidan jorden så det är förmodligen väldigt länge tills vi ses igen. Jag hatar att inte veta när, så kombinationen av det och att vi senaste tiden varit dygnet runt gör att detta känns så jobbigt. Tomt, ensamt, tråkigt framförallt.  Jag vet att det inte är något att vara ledsen för egentligen men det är jobbigt bara. Jag är en vaneperson som hatar hastiga förändringar. Det är även väldigt jobbigt att alla mina närmsta bor i andra länder. Typ varje gång jag och Bea ses, ses vi dygnets alla timmar i några veckor. Sen säger vi hejdå och ses inte på lång tid. Att alltid allt är så 100 eller 0 är så konstigt. Samtidigt som det såklart är fint att det finns människor man vill vara med dygnet, runt, varje dag. Aja, hur som helst. Nu ska jag samla mig, torka mina tårar (sminkade mig bara för jag inte skulle gråta...,bra de gick) och istället bara försöka vara glad för att jag har en pojkvän jag är så kär i att jag känner såhär. Kärlek är fint men oj vad det får än att känna mycket. Haha... <3