Den där julen...

Nu när det snart är jul och med tanke på vad som hände med våran älskade, älskade Moltas så ska man inte ta något för givet! Förra året var vi en mer än i år på julafton. Tårarna rinner ner för mina kinder i skrivandets stund. Sitter själv uppe, Johan och Melker sover forfarande. Mycket kan hända på ett år, mycket som man inte tänkt eller aldrig i livet ville skulle hända!  Jag tänker på alla som förlorat någon, någon som alltid var självklar på julen. Det som Moltas var för oss. Jag är så tacksam för alla jular med Moltas! I år kommer jag inte ha min lilla korv-kille efter mig som jagar prinskorvar! Fy så jobbigt! Skulle hugga av mig armen för att få tillbaka honom. Julen firar jag med dom som betyder mest, skulle jag bo 2000mil bort och hade tid så skulle jag alltid åka hem till mamma och pappa där jag vet att alla i min familj är. Där har jag varit alla jular och där kommer jag vara tills mamma och pappa inte orkar fixa jul längre. På julen är vi alltid hela familjen. Vi, jag,  Johan och Melker kommer att fira julen med dom som vi vet att vi betyder mycket för, och som vill fira med oss.<3  För tyvärr kommer det flera hemska dagar i våra liv och jag skulle aldrig vilja ångra att jag inte firade en eller flera jular med en person som stod mig nära. Det kommer att bli en jobbig jul i år för oss, det kommer bli en jul då jag kommer tänka tillbaka på jularna innan när Moltas fanns. Tur att jag har väldens finaste familj som kommer finnas där och stötta. Ikväll får min älskade Johan julledig och jag lääängtar tills vi sitter i bilen påväg hem till min mamma och pappa för att fira julen!