Är våren här för att stanna?

Tjosan!Nu har vi i nästan två veckors tid haft bättre väder och vårjackan har letat sig fram. Det blåser fortfarande mycket. Som det har gjort i över ett års tid. Men jag hoppas att vi får en sommar detta året iaf.Tisdags förra veckan firade vi mitt kusinbarns son. Elmar blev 1 år. Det är Andreas och Edithas pojk. Jag har ju inte bil längre så jag fick åka med brorsan och hans familj. Jag var glad som skam för jag ville visa hur mycket bättre jag mår nu för tiden. Har inte haft panikattacker på väldigt länge. Vi skulle vara uppe i Stora Höga vid 17 tiden så vi fick ju åka i värsta rusningstrafiken upp dit. Ja vi hann inte långt innan det blev köer. Sen fortsatte köerna och fortsatte. Då börjar känslan av att sitta fast komma till mig. Kände mig inlåst i bilen. Dessutom satt jag i baksätet vilket jag inte är så van vid. Så då kom paniken. Sa till min svägerska att jag har fått en panikattack. De ökar på fläkten med kall luft och höjer musiken. Men det hjälper inte så min svägerska ber brorsan att köra åt sidan så jag fick komma ut. Men innan vi hann det så kände jag att nu spyr jag. Jag spydde rätt ner i min handväska. Som tur är så kommer det inte mycket efter att jag gjorde en magsäcksoperation. Men det kom ändå tillräckligt. Brorsan får tillslut stopp på bilen på ett bra ställe och jag flög ut. Så jag skämdes. Så pinsamt. Men Ulrika och Jonathan vet hur man kan må vid ångest och det kändes skönt att de förstod mig. Men tillslut fortsatte resan upp. Resten av kvällen var jättetrevlig. Min väska fick sig en tvätt dessutom.Idag skall jag åka söderut. Ja till Varberg bara iofs. Men ändå :) Dags att träffa sjukgymnasten på smärtmottagningen.Puss o Kram