Storm

Han kom in i ditt liv en grå onsdag och satte färg på allt.Gav solen några extra strålar. Det blev storm på ett hav som länge flutit stilla med vinden.Det var den finaste stormen. Du undrade hur du någonsin hade kunnat nöja dig med bara några vågor.För hur skulle en ynka liten bris kunna göra ditt hav så livfullt.Ingen förstod hur det skälvde i dig. Hur vinden ven och vågorna slog.Du förstod nog inte ens själv. Inte förrän efteråt.Strömmen som höll dig fast. Tills allt rann bort och tiden rann ut. Han flöt iväg med tidvattnets gång och tystnaden blev total.På botten hamnade du. Där allt var mörkt och förvridet.Där blev du kvar. Funderande kring allt skiffer.Hur vågorna en gång pulserat fram och tillbaka över dig.Slitit med sig bit efter bit.En stund där i nuet. Mellan ljuset och mörkret. Där ensamheten breder ut sig över horisonten.Avvaktande. Väntande. Hoppfull.Längtansfulla fraser. Bevarade för evigt.För vem kan segla förutan vind?/L