Måndag

Måndag. Ny vecka & nya tag.  Idag var det vitt ute, äntligen! Som jag längtat efter snö. Blir så glad och får så mycket energi av det.  Perfekt med energi till träningspasset på rehaben med.  Många har frågat det sista hur det går. Det är så omtänksamt när folk undrar och bryr sig men ibland kan det bli lite för mycket för mig. Speciellt om det är folk man inte känner utöver alla nära som undrar. Inte för att man vill vara elak men jag har fått svara vissa att jag inte vill ha meddelanden för ofta och jag delar med mig till folk när jag orkar eller känner för det. Vad tycker ni?  Är det taskigt?  Själv tycker jag att man måste säga ifrån om det är något man inte mår bra av.Jag har mått ganska dåligt psykiskt ihop med det fysiska. Mått dåligt över hur kass kroppen är, hur lång process man har framför sig, undrat hur framtiden blir, om jag nånsin kommer bli återställd, om nästa röntgen kommer se bra ut, osv. Såå mycket stress & ångest. Tusen tankar i huvudet och brottas med mig själv dagligen. Då blir det lite jobbigt om det plingar för mycket i mobilen med massa frågor att svara på. Man har liksom nog med frågor i huvudet att tampas med som det är. Man blir ju självklart glad att folk hör av sig men jag tycker det känns bättre att folk kan kommentera eller fråga när dom ser att jag delar med mig på socialamedier. Peppande kommentarer är alltid välkommet iallafall. Hoppas folk kommer förstå. Så till de som undrar då så går rehaben framåt. Jag kan fortfarande inte gå en längre sträcka utan en krycka eftersom det fortfarande gör ont och dessutom halt ute. Bättre att vara på säkra sidan. Man märker att man orkar mer och mer för varje träning. Det är inga jättekliv men jag blir glad för varje kg extra på maskinerna. Jag tror att man måste klappa sig själv på axeln för minsta lilla för att kunna växa mentalt och glömma det negativa. Hoppas ni haft och får en fortsatt fin dag.  ♥