Att leva med katastroftankar

Att ibland bli ledsen, trött, orolig eller känna ångest vid motgångar och påfrestningar är helt naturligt och något alla kan råka ut för.Men om man dagligen känner av en ständigt överdriven oro, ängslan för vardagliga saker eller ångest för de flesta aktiviteter och inte själv kan kontrollera sin oro kan man ha det som jag lider av. Något som kallas Generaliserat Ångestsyndrom (GAD).. Det finns ett visst ärftligt inslag, men den kickar oftast in ju mer stressiga och negativa situationer som man har upplevt i sin uppväxt.Det är nu ett år sedan jag blev diagnosticerad med GAD och jag kämpar fortfarande med den.Jag har så länge jag kan minnas varit en ganska orolig person av mig, men ju äldre jag blivit desto mer har jag blivit mer uppmärksam på döden, olyckor och tiden.De senaste 2 åren har jag varit med om väldigt många dödsfall inom familjen och utomstående.Terrorattackerna hjälper inte precis.Min tillvaro påverkas ständigt av att oroa mig konstant för det jag möter i livet.När oron växer sig så pass stark att tillvaron inte blir hållbar. Att ångesten tar över. Alla som någon gång varit spända och nervösa för något vet att det kan påverka kroppen även fysiskt. (inför ett prov, ett bröllop, ett svårt beslut eller liknande). Man spänner sig, pulsen höjs av stress, man får kanske ont i musklerna, magont, tills det är över och man kan slappna av. Om du tänker dig den känslan i kroppen - konstant, då får du snabbt en bild av hur jag känner mig varje dag..Panikångestattacker dyker upp lika plötsligt som en blixt från klar himmel, med symptom som hjärtklappning, svettningar, andnöd eller yrsel.Man tror att man ska dö.Det är så skrämmande att kroppens sympatiska nervsystem (vår fly-eller-fäkta-reflex) aktiveras, vilket leder till att man får känslan av att livet levs på helspänn. Anspänningen som bildas i kroppen ökar i sig risken för nya attacker, vilket kan leda till en ond cirkel som är fruktansvärt tung att leva med. Man börjar undvika situationer som kan trigga en attack. Ofta blir listan på dessa farliga situationer längre och längre; Bussar, affärer, motorvägar, biosalonger – till slut blir det svårt att fungera normalt i vardagen. Naturliga instinkter samt kroppens bästa vän, försvarssystemet, har blivit ens värsta fiende. Det skickar varningssignaler för nästan vad som helst och plötsligt kan de enklaste vardagssysslorna kännas oerhört svåra med alla katastroftankar som dyker upp.Man målar hela tiden upp alla värsta tänkbara scenariorna i huvudet med allt man gör i vardagen.Att somna på natten kan vara en av de svåraste uppgifterna.Tyst och mörkt. Bara du och dina tankar.Det räcker att du lägger märke till din andning så börjar hjärnan spinna på; "Tänk om jag slutar andas", "Om jag dör i sömnen".Stressen vaknar till liv när den som minst behövs och det kan dröja uppemot flera timmar innan man kan somna.Vardagen präglas ofta av förväntansångest. Att vara konstant längst ute på kanten påverkar även humöret, ofta kan minsta lilla droppe få bägaren att rinna över. . Fördomarna kring psykiska sjukdomar är sjukt jobbigt. Jag vet inte hur många gånger som folk har uppmanat mig att "skärpa mig!", vilket kan få motsatt effekt: Pressen blir för stor och skuld- och skamkänslor, känslor av att vara misslyckad eller en börda för sina närstående leder istället till ökad ångest och isolering. Att må dåligt i sig känns så blottande, som om man var naken, så man vill inte utsätta sig själv för fler energikrävande situationer.Risken att mötas av fördomar finns alltid i luften, vilket gör att man tvekar på att berätta för andra.En person med en ångestsjukdom betraktas ofta som svag eller misslyckad av omgivningen; något som jag lärt mig är helt felaktigt.  I själva verket krävs enorm styrka att orka leva som vanligt när varje steg är en kamp..Jag vill uppmärksamma andra på att alltid tänka sig för hur ni bemöter andra människor.Försök inte råda om sådant ni inte egentligen begriper, det kanske gör någons dag så mycket värre.Det är bättre att visa stöttning och sympati. Bara en liten klapp på axeln kan förändra så mycket. .Det är viktigt att veta att man inte är ensam om det.Några tips till dig som famlar efter ljus i mörkret är att; läsa böcker om ångest. Lär dig hantera den.Lyssna på ångestpodden i din podcaster. Det är väldigt skönt att höra andra berätta om sina problem som man kanske kan relatera till.Meditation & Yoga.Du lär dig att finna ett inre lugn och andas bättre.Sänker stressnivån något markant.. Ett frö har planterats inuti mig.Man vet inte när eller varför.Fröet har livnärt sig på min energi och växt sig starkare genom åren.Stammen är försöket att ta sig uppåt.Mot ljuset.Tillsist står man inför ett gigantiskt träd,Där varje gren som avvikit från stammen är en negativ händelse i livet.Varje smågren från en gren är tankar kring varje händelse.Knoppar av blommor börjar växa på grenarna.Kanske kan ett vackert yttre dölja det som sker inuti?Men snart kommer vintern och trädet har ingen energi över till att hålla sig i blomning.Trädet kanske ser dött ut för omvärlden,Men inuti fortsätter kampen av att klara av denna årstid.När ska jag blomma på riktigt?skriven av mig, Lina Lindström xoxo