Tacksamhetens ekvation...

Sommarvärmen är starkare och mer långvarig än vad jag kan minnas att den nånsin varit förut.  Jag märker hur den yttre värmen också känns inuti. Det är som om min själ och mitt inre mjukas upp ytterligare och känslan av djup tacksamhet sprider sig i mig.  Återigen påminns jag om hur oändligt lyckligt lottad jag är.  Att jag får leva i ett land utan krig. Att jag har min familj nära mig. Att jag har så fina och kärleksfulla vänner. Att jag är frisk, har en bra bostad och ett jobb som jag njuter av. Att jag kan andas frisk luft och dricka rent vatten.  Och massor av andra saker... men detta är basen för min tillvaro.  Det är väldigt härligt att ta en stund till att reflektera över det som är fint och underbart i tillvaron. Jag märker hur dessa stunder verkar bygga upp en stark energi och kraft att bättre kunna möta de stunder som ”krånglar”.  Ju mer medveten jag gör mig om allt som är fantastiskt i mitt liv desto färre verkar de ”krånglande” stunderna vara.  Den ekvationen gillar jag!