Tack Rickard Söderberg!

Redan i inledningen syns bilder från Hluhluwe i KwaZuluNatal och det räcker att jag får syn på de första zebrorna för att ögonen ska tåras. Känslan av stark saknad bubblar upp inom mig och jag överrumplas av intensiteten. Så syns nyalas och elefanter medan den afrikanska musiken spelas och jag kastas i minnet tillbaka till mina egna besök i Hluhluwe.  Det är det sjunde avsnittet av dokumentären om två år i operasångaren Rickard Söderbergs liv, och det handlar om hur han åker med Stars For Life till Sydafrika för att se och lära om deras arbete samtidigt som han förstås sjunger tillsammans med Star For Life-kören, Ken Wennerholm, Göran Rudbo och musikelever från Johannesburg när de tillsammans besöker en skola i KwaZuluNatal i Sydafrika. Den otroligt vackra sången, den varma gemenskapen i musiken, glädjen i elevernas ansikten och kroppar när de sjunger tillsammans öppnar upp hela mitt inre och jag gråter och snyftar högljutt där jag sitter framför datorn, hemma i min egen soffa. Gråten och snyftningarna fortsätter hela avsnittet. Storheten i de musikaliska mötena, den långt över förväntan vackra sången blandas med min ofantliga längtan efter mina älskade vänner på Bobbi Bear. Det känns sorgligt, vackert, kärleksfullt, naket sårbart och öppet i min själ samtidigt som jag, trots allt vad Corona heter, så väldigt starkt känner att jag verkligen bara måste återvända till Sydafrika för att träffa dem igen.  Denna märkliga vår och försommar då det stora Coronaspöket har skördat tusentals offer och hundratusentals människor har varit sjuka har jag flera gånger undrat om det någonsin blir möjligt för mig att åka tillbaka, utan att behöva vara livrädd för smitta och framför allt insjuknande och bristande sjukvård. Den frågan är förstås inte på långa vägar avgjord än, men svaret inom mig blev ändå så tydligt i och med denna upplevelse. Svaret är ännu tydligare än någonsin förut. Det handlar om kärlek. De är inte bara mina otroligt fina vänner. De är min familj. Min afrikanska familj. Jag vet att jag redan har sagt detta så många gånger, men nu var det som om insikten och kraften i känslan sjönk ännu djupare in i mig, långt in i mitt allra innersta. Varenda cell i kroppen skrek av saknad och längtan efter dem medan tårarna fortsatte rinna.  Möjligen var detta också en slags pysknapp för all spänning, oro och längtan som både våren och min tid i karantän också byggt upp. Även om det inte har varit någon akut fara eller att jag har varit allvarligt sjuk så inser jag att oron har funnits där. Lite smygande i bakgrunden som om den lurpassat på mig. Oron för hur det egentligen ska gå. Med mig, med mina nära och kära och med vår värld. Hur kommer tiden ”efter Corona” egentligen att se ut? Kommer det att finnas en tid ”efter” eller kommer vi från och med nu alltid behöva hålla avstånd till främmande människor? Kommer vi att kunna gå på konserter, idrottsevenemang och resa utomlands?  "Såklart vi kommer att kunna" viskar en kärleksfull röst inom mig. Trots det är frågorna många och givetvis av olika dignitet, och i ett känslomässigt kaos tar en för tillfället något orolig själ inte hänsyn till det utan blandar friskt av stort och smått. Och trots min medvetenhet om hur tacksam jag är för att jag får leva ett så priviligierat liv som jag ju faktiskt gör så smärtar saknad och längtan även i mitt hjärta. Att när jag äntligen har träffat en helt underbar och väldigt kärleksfull man så kan vi inte ses på flera veckor eftersom jag insjuknade i Covid-19 och det har böljat fram och tillbaka, vilket har gjort att tiden ifrån varandra stretchats ut flera gånger. Just nu börjar jag våga tro på att vi ska kunna åka på vår efterlängtade mc-semester om några dagar eftersom jag har varit symptomfri det första av de två obligatoriska dygnen. Jag börjar våga tro på att vi om tre dagar ska få hålla om varandra igen. Och känna värmen och närvaron i varandras kroppar, hjärtan och själar.  *** För er som vill veta mer om mitt engagemang i Sydafrika och Bobbi Bear finns mer info här: www.bobbibearsweden.se  https://www.facebook.com/bobbi...