Stillhet...

Den lilla sjön ligger som en spegel i den nalkande skymningen. Jag sitter vid strandkanten med en handduk om mig. Skymtar ett litet fågelsträck på himlen.Jag njuter av friden och lugnet i enkelheten. Tankarna går till pappa som jag följde till den sista vilan för precis 4 år sedan. Att sitta här vid sjön och bara njuta av de små tingen i livet hade han tyckt mycket om. Minns när vi åkte och metade i små skogstjärn... Vi hade med saft, kaffe och mammas bullar. Ibland tyckte jag att det var lite långtråkigt att bara sitta där och vänta på att fisken skulle nappa. Med ett litet fniss inser jag nu att pappa nog inte brydde sig det minsta om ifall det nappade eller inte. Han njöt av att bara vara! Tack pappa - för alla dom goa stunderna när vi bara var - du och jag!Nu är vi på olika ställen, men du är med mig ändå - särskilt vid såna här tillfällen!