Mitt möte med Lill-Babs

1992 fick jag det för mig otroligt spännande uppdraget att åka och hämta Lill-Babs på flygplatsen i Trollhättan och sedan skjutsa henne tillbaka. Hon skulle uppträda på Kanalyran i Mellerud och det var min dåvarande svärfar Gösta som var ansvarig för att ordna artist. Han frågade mig om jag hade lust att hämta henne. Klart att jag hade!  Hon kom i helikopter och jag var ganska nervös inför mötet. Vad skulle vi prata om? Hur skulle jag kunna fråga någonting alls utan att låta som en nyfiken kvällstidningsreporter? Hon visade mig snart att jag inte alls behövde oroa mig för det. Hon var så otroligt professionell och varm och omtänksam. Precis som på tv! Vi samtalade om en massa personliga saker - på ett sätt som jag aldrig hade kunnat förvänta mig. Hon berättade om sin bror och om när han varit svårt sjuk, om hur hon såg på sin artistiska framtid och också om hur hon alltid ger personer bekräftelse och uppmärksamhet eftersom hon själv så sällan får det. Tiden i bilen gick så fort och efter uppträdandet var det dags att åka tillbaka till flygplatsen. Jag kommer aldrig att glömma den varma känsla och den otroligt fina närvaro som hon gav mig under dessa mil. Jag har så många gånger tänkt på hur mycket hennes varma omtanke och generositet att bjuda på sig själv har inspirerat mig och stärkt mig sedan dess.  Jag säger ibland att jag lärde mig mycket om vikten av att ge äkta kärleksfull respons av Lill-Babs, och det är alldeles sant! Hon fick mig att våga säga det jag känner att jag vill säga. För det kommer jag alltid att vara henne så tacksam!  En gullig sak från vårt samtal: Jag frågade vad hon tänkte göra ”sedan”, när karriären var över. Då svarade hon: ”Jag hoppas att mina barn ser till att jag inte behöver skämma ut mig på scen och att när det är dags så ger de mig en annan liten scen där jag kan få sjunga och larva mig utan publik!” Tack för allt underbara Lill-Babs ❤️ Nu får du sjunga för min pappa i himlen. Det kommer han att älska!!!