Min hjärna vill inte...

... överhuvudtaget ta in det som skett...Såg profilbilderna med svenska flaggan som uttryck för kärlek, sorg, empati, omtanke, styrka fladdra förbi på Facebook igår kväll...Hörde om lastbilen i centrala Stockholm...En del sa att det inte var så oväntat - det var mer en fråga om när det skulle ske...För min arma hjärna var det ett slags vakuum... den vill inte ta in att verkligheten nu till vissa delar kan te sig som för resten av världen...Här... i vårt lilla Sverige... där vi vill vara en fristad och en hamn för andra som behöver nånstans att fly till... Kan terrorn finnas här också...? Jag läser Jonas Gardell text om vad som skett och då äntligen brister mitt vakuum och tårarna gör salta ränder i mitt ansikte... Hjärnan kan inte värja sig längre... Borde kanske bli riktigt förbannad och arg, men den känsla som är starkast i mig är sorg... Vad är det som får människor att utföra såna här handlingar? Vad gör det med oss människor? Skapar det som hänt distans, rädsla och mera hat eller är det nu vi verkligen får "bekänna färg" och visa kärlek, omtanke och styrka? Jag vill verkligen tro att vi alla gör vad vi kan - stort eller litet - för att bidra till en värld med mer kärlek och närhet mellan människor. Såg en bild med en liten flicka och texten: What if we all just love each other?!Det skulle vi ju kunna försöka ta reda på.Var rädda om varandra och ge omvärlden lite extra kärlek ❤