Lilla mamma!

Inför Mors Dag imorgon översköljs vi av tips på presenter och gåvor av allehanda slag för att visa våra mammor vår uppskattning och kärlek. I år är det första gången i hela mitt liv som min mamma inte längre finns på jorden på Mors Dag. De sista åren tillbringade hon i demensens dimmor så det är längesedan som vi faktiskt kunde fira den gemensamt ”på riktigt”.Det är en slags lättnad att inte längre behöva se min mamma som en förvirrad zombie som bara sitter tyst och stirrar ut i tomma intet. Samtidigt är hennes fysiska definitiva frånvaro en plågsam påminnelse om att mitt liv nu levs med båda mina föräldrar i himlen. Jag märker hur deras frånvaro här på jorden blir mer och mer påtaglig ju längre tiden går. Och det är ett märkligt faktum att hantera...Jag väljer att måla en inre bild av hur pappa sin vana trogen plockar en bukett liljekonvaljer till mamma imorgon och hur de dricker kaffe och småpratar som de brukade göra vid köksbordet hemma i Rostock. Konvaljerna i mitt eget paradis blommar så fint nu och jag tänker att de syns ända upp till himlen!Tack älskade mamma för allt!