Ett nytt livskapitel...

I torsdags den 30/8 var det sex år sedan jag vaknade tidigt av ett telefonsamtal på ett hotell i Helsingfors och mottog beskedet att pappa hade somnat in.  Sex år... det känns både kort och långt på nåt märkligt sätt. Även om du inte finns fysiskt bland oss längre finns du med mig varje dag - i hjärtat och i själen.    Just nu har jag haft bråda dagar med att förbereda mig för Framgångsresan 2018 med Quality Business Network. I år är jag en av föreläsarna och mitt ämne är: "Att våga göra skillnad". Det kommer att handla om min tid som volontär hos Operation Bobbi Bear i Sydafrika och om hur jag vill förvalta de erfarenheter jag gjorde där. Jag har stora förhoppningar och planer! Och tänk pappa, att det var du som tog med mig till Sydafrika första gången. 2010 på en semesterresa som kom att förändra mig och mitt liv för alltid! Och vilka underbara minnen vi fick där - du och jag! Jag glömmer aldrig när du frågade mig om jag ville åka med på resan.  Oktober 2009 ”Jag tänkte fråga dig om du vill följa med mig på en resa till Sydafrika – jag har hittat en resa som verkar trevlig, men morsan vill inte följa med!” Pappas fråga kom lika okomplicerat som oväntat. ”När då?”, undrade jag. ”16 dagar i slutet av mars nästa år – jag betalar förstås bara du åker med mig!” Jag minns att jag kunde förnimma en aning av vädjan i hans röst, men det enda jag kunde tänka på var att det skulle krocka – eller i alla fall ta alldeles för många semesterdagar i anspråk – med min planerade vandring längs El Camino i maj samma år. Jag bad att få fundera lite. Långt inuti mig viskade en röst: ”Klart du ska säga ja – vem vet när du får chansen att resa med din pappa igen? Du vet inte hur länge han lever!” Vi åkte på resan och pappa levde i knappt 2,5 år efter att vi hade kommit hem. Jag kommer alltid att vara så tacksam för att vi fick den resan ihop! Och nu tar ett nytt kapitel i mitt liv sin början. Ett kapitel som jag vill tillägna dig, pappa!  Idag görs det offentliga uppropet om att Insamlingsstiftelsen Bobbi Bear Sweden har bildats och nästa vecka föreläser jag om den i Kroatien. Det känns stort och högtidligt och väldigt gott i hjärtat.