En stilla söndagsbetraktelse...

Sitter i min kära soffa och tittar ut över den tunna isen som täcker inloppet till hamnen.  Några måsar verkar ha samlats till möte på isen denna söndag förmiddag när solen bara nästan förmår tränga undan molnen.  Sovmorgon... inga plikter... bara lite småplock... sen frukost... ett stillsamt varande med mig själv... Tacksamheten över livet och allt som är växer - och blir bara större för varje dag som går... det är en förunderlig känsla. Om jag hade hört eller läst dessa rader för tio år sedan tror jag att jag hade avfärdat dom som "flum" eller "den människan verkar tro att hen har funnit något riktigt märkvärdigt!"...  Kanske ligger det nåt i det gamla uttrycket " när Fan blir gammal blir han religiös!". Jag vill väl inte identifiera mig med vare sig Fan eller gammal eller religiös, men jag märker ändå att jag på senare år har fått en mycket djupare kontakt med just tacksamhet och med en slags andlighet. Jag förundras över de till synes små tingen i tillvaron och jag tar inte längre människor eller saker för givet. Det är som om linserna i mina ögon har skärpts på nåt vis - så att jag kan se en del saker klarare. En optiker skulle antagligen hävda raka motsatsen om mina ögons funktion, men detta handlar mer om kopplingen mellan sinnena och hjärtat. Och den kopplingen har liksom fått ett djup som jag inte känt förut. Jag kan också märka det på min tilltro till och syn på andra människor - de verkar liksom starkare, vackrare och mer välvilligt inställda.  Känner just hur ett moln av visdom verkar segla omkring inuti mig när jag slås av det faktum att jag har så mycket kvar som jag vill uppleva, göra och utforska! Så den starka känslan av tacksamhet och frid som finns i mig gör mig inte till en ständigt mediterande Buddha-liknande varelse som sitter i lotusställning och hummar på  ett "oooouuuuhmmmm...Jag tar några sköna stunder lite då och då för att liksom re-connecta med mig själv och påminna mig om vad som är viktigt i min tillvaro och mitt liv. Däremellan styr mina känslor, ibland impulsivitet blandat med intuition min väg i vardagen. Ibland finns det lite struktur - ibland inte... Men rätt som det är kommer den underbara känslan av FLOW och kreativiteten  och idéer bara blommar - jag glömmer tid och rum... som ett barn som leker och leker och leker - utan slut!  Det är verkligen härligt!  Jag är helt enkelt väldigt glad och tacksam idag! Om en stund ska jag ta en tur till mitt eget lilla paradis och njuta lite till :)  Var riktigt rädda om er och varandra - lev och älska allt ni kan!