Dagen efter kvällen före...

Undrar om jag har blivit blödigare med åren... eller om det som ofta kallas blödig egentligen handlar om en djupare kontakt med livet och det som verkligen är viktigt - på riktigt? Jag hade den underbara förmånen och lyckan att få vara inbjuden till en helt makalöst fin och kärleksfull 50+50-årsfest igår. Jubilarerna är mina vänner sedan nästan 30 år - det är otroligt hur fort tiden går när en har roligt!  Det som var allra mest påtagligt denna afton var den enorma värme och kärlek som fanns i atmosfären - både från huvudpersonerna, men inte minst från gästerna. Det är förstås inget ovanligt att födelsedagsfirare hyllas, men jag upplevde på nåt vis en lite djupare känsla av närvaro och värme i gästernas tal och hyllningar.  När mannen sedan framförde "Little Willie John" av Peter LeMarc som en kärleksförklaring till sin älskade hustru och tackade henne för att hon stod ut med honom och hans mindre smickrande sidor var det som om vi nog sprack allihop. Tårarna rann på många av oss - och på några rann de säkert inombords, även om det inte syntes utanpå... Att få bevittna denna innerliga och nakna kärleksförklaring var ren magi och jag känner mig så lycklig över att jag fick vara med och dela det som skedde - just där och då! En av de ystra manliga gästerna tackade värdparet för en underbar och just kärleksfull fest frampå morgontimmarna - och det kändes så himla fint att han använde just de orden. Det känns skönt och som om vi på nåt sätt växer som människor när vi fokuserar och sätter ord på det fina och ljusa som vi upplever och känner.  Så denna "dagen efter kvällen före" är verkligen en bra dag - jag marinerar mig i känslan från igår och känner stor tacksamhet... även om just den lilla detaljen att en trött lekamen gjorde att jag behövde sussa lite extra på soffan i eftermiddags! Käraste vänner därute - ta hand om varandra, stanna upp och njut av allt det fina som finns omkring oss - i både stort och smått!  Just nu blommar till exempel häggen! Puss o kram ❤️