Annandagsreflektioner…

Efter att ha spenderat Christmas Eve och Christmas Day tillsammans med mina kära vänner Jackie, Allan och Noni, i Amanzimtoti, vill jag dela med mig av några högst personliga reflektioner: ·   Med öppna armar har jag blivit mottagen och insläppt i Jackies hem och hennes familj. Det känns avslappnat, varmt och kärleksfullt. Alla mina tankar om att jag är en främling som invaderar deras hem under julhelgen försvinner i deras varma bemötande. Jackie och Sindi säger att det känns konstigt att vara så få som denna jul. Vanligtvis brukar det vara 15-20 personer i huset på Christmas Eve. Det är en blandning av barn från Bobbi Bear, vänner på besök, volontärer osv. Här får begreppet ”familjehögtid” en rejält utvidgad betydelse. ·   Strax innan vi äter middag på Christmas Eve är det bordsbön. Vi håller varandra i händerna och Allan tackar Jesus för att vi får vara tillsammans och för att vi ska få sätta oss till bords och äta tillsammans. Jag inser så här i efterhand att det var ett väldigt fint ögonblick där vi påmindes om hur lyckligt lottade vi är som har varandra och som har mat på bordet. Oavsett religion är ju måltiden ett bra tillfälle till eftertanke och tacksamhet.  ·   Innan julklappsutdelningen började gjorde vi en ceremoni med att tända ett värmeljus för de nära och kära som inte finns med oss längre. Det var en fantastiskt fin stund, med massor av känslor som bubblade upp till ytan. Samtidigt var det gott att stanna upp en stund och minnas våra nära och kära. ·   Julklappar som trängs under granen har jag på senare år nästan vant mig av med då mina barn växt upp och det inte längre är några stora paket som delas ut. Det brukar bli en swish eller nån konsertbiljett som delas ut. Här uttrycker man en stor tacksamhet och en mycket innerlig glädje över julklapparna, även de små sakerna, som byter ägare. Jag har svårt att sätta ord på vad jag vill förmedla med detta. Det kan ju låta som om jag menar att vi inte är tacksamma hemma, och det är inte det som är poängen. Men det som blir tydligt här är väl mer att var och en stannar upp och verkligen tar in omtanken och det känslomässiga värdet av den julklapp man just har fått och öppnat. Jag ser ingen som jagar vidare till nästa paket, utan varje julklapp får verkligen sin alldeles egna stund av uppmärksamhet. Det är extra fint. Det kanske handlar om närvaro, att stanna upp, vara och verkligen njuta i stunden som är. Just nu.  ·   På Christmas Day är det jullunch med en stor buffé hemma hos Jackies bror och hans fru. Vi är sammanlagt ca 25 personer, som svettas och umgås i den fuktiga högsommarvärmen. Det är dukat utomhus under tak några meter från poolen. Det känns väldigt annorlunda att se pyntade julgranar och juldekorationer med tomtar och virvlande snöflingor samtidigt som svetten rinner trots lätta sommarkläder. Det blir några riktigt avslappnade och sköna timmar i gott sällskap och jag känner mig mycket tacksam över att  få vara i detta sammanhang och också veta att jag alltid är välkommen tillbaka.  Jag vill skicka mina goaste kramar från den sydafrikanska sommarvärmen!