Allhelgonahelg...

Verkligheten och sociala medier är i dessa dagar ovanligt samstämmiga med mängder av dekorationer av tallkvistar och ljung, tända gravljus och minnesstenar. Det vilar en slags andäktighet över den gråa novembertillvaron där även naturen har börjat ”släcka ner” och förbereda sig inför vintervilan. För många är detta en fin och stämningsfull helg, men också tung och sorgfylld då saknaden efter de älskade som lämnat jordelivet blir extra påtaglig.  Mitt eget tempo är ovanligt lågt och det är som om kroppen passar på att vila lite extra när omgivningen också verkar vara i ett slags viloläge. Jag känner mig nästan som en hedning när jag inser att mitt intresse för att besöka kyrkogården och minneslunden för att tända ljus och skänka mina avlidna nära och kära en extra tanke i princip är helt obefintligt. Jag minns pappas pragmatiska svar från 1989 när jag frågade honom om hur han ville ha det när han dog: ”Jag ska inte ha nån sten som du och Eva ska behöva sköta om. Jag tror nog att du kan minnas mig ändå!” Han hade så rätt! Pappa och mamma finns med mig varje dag – utan vare sig gravstenar eller kyrkogårdsbesök. Så även denna helg. Jag har hedrat dem båda genom att laga god mat, bära vinterdäck och koppla bort batterierna från solcellerna i sommarstugan (det var första gången jag gjorde det själv så det var lite nervöst!). Dessa AGM-batterier väger för övrigt 32,5 kg styck så mina fyra batterier gav mig lite extra styrketräning när de skulle lastas i och ur bagageutrymmet på bilen. Även vattenpumpen kopplades loss från stugan och fick åka med hem till mitt torra och frostfria källarförråd.  Idag ska jag pröva att göra falafel från grunden. Tror kanske inte att det var varken mammas eller pappas favoritmat, men matlagning på riktigt var en hederssak för mamma så jag tror inte jag kan hylla hennes minne på något bättre sätt.  Vad vill jag då säga med detta?  Jo, att vi kan hedra och hylla våra nära och kära – i mitt fall mina älskade föräldrar – på många olika sätt. Inte bara i stillhet, i en viss miljö eller enligt särskilda normer. Att jag lagar mat och pysslar om min sommarstuga är verkligen att förvalta arvet efter mina föräldrar eftersom detta är handlingar som jag vet att de skulle sätta mycket stort värde på om de fortfarande hade varit i livet. På något sätt är det som om jag också känner en extra närhet till dem båda just i dessa handlingar, så den präglingen verkar ha satt sig extra djupt i mig.  Jag tänker att jag ska tända några ljus, äta min falafel och goda lax i lugn och ro. Det blir en stilla och fin stund med mig själv.  En av de vackraste röster jag vet tillhör Sanja Streuli och hennes nakna och finstämda tolkning av Ted Gärdestads ”I den stora sorgens famn” ska få rama in min allhelgonasöndag. Lyssna och njut ni också! https://youtu.be/8fgbx4XlaOI