Är helt tagen...

Egentligen vet jag inte riktigt var eller hur jag ska börja denna text...Har just läst ut "Jag har ingen historia, jag har ett liv" av Camilla Gisslow. Den handlar om hennes son och hans liv - som transperson. Eller som han själv uttrycker det: "Jag är ju bara en vanlig kille - som råkade födas i fel kropp".Att få ta del av hur han plågas av sina klasskamrater (underligt ord i detta sammanhang - de är ju ALLT ANNAT än just kamrater!), så brutalt och under så lång tid är så starkt att jag blir helt blockerad till en början. Det är som om hjärnan inte kan kommunicera med hjärtat! Som om signalerna inte riktigt vågar sig fram för då vet jag inte riktigt hur jag ska klara av att läsa vidare. Om jag på allvar verkligen tar in det som beskrivs... Hur ska jag då kunna behålla min tro på människans goda...? Så fasansfullt är det att läsa! Försvaret är starkt, men till slut rämnar murarna och jag låter det på riktigt sjunka in... All förtvivlan, ilska, hopplöshet och förnedring men också styrka, kärlek, beslutsamhet, mod och förlåtelse invaderar mig och mitt hjärta <3Detta är en otroligt viktig och angelägen bok - för ALLA människor! Den handlar om de djupaste mänskliga värdena och rättigheterna - och angår oss ALLA!Stort och varmt tack Camilla <3