Till mormor

Idag är det ett år sedan som du gick bort. Det är fortfarande helt ofattbart då du har funnits i mitt liv i 23 år. Ibland glömmer jag bort att du inte längre finns hos oss och kan komma på själv att jag nästan hinner fråga mamma ”hur är det med mormor då?” men snabbt kommer jag på att du inte längre finns ibland oss. Du är någon annanstans nu. Men var? Det enda jag vet är att du på ett sätt fortfarande finns här. Det vet jag när du försöker kommunicera med mig via krukorna i vardagsrummet och i sovrummet, eller när du knackade 5 gånger i bordet i vardagsrummet och den andra dagen 5 gånger i köket. Men jag hann aldrig dit för att se om du fanns där.  Fast du vet ju mormor att jag brukar prata med dig och jag vet att du hör men jag hör aldrig vad du ger för svar på mina frågor. Hur blir det i framtiden mormor? Kan du se det? Jag önskar så att du hade kunnat prata med mig. Då hade jag kunnat få hjälp med så mycket. Jag känner ofta att jag skulle behöver en vägledande röst. Fast jag vet nog vad du skulle ha sagt. Trots det vill jag höra dig säga det. Jag längtar tills vi ses igen men inte än, det får vänta. Om du vill får du besöka mig i mina drömmar och prata med mig där. För där kommer jag att höra dig. Jag tänker på dig nästan varje dag och jag tänker att du var en stark kvinna som gjorde allt för min mamma. Det var ni två mot världen och du lyckades trots motgång efter motgång. Du är ett bevis på att ingen kan sätta sig över dig och du var alltid dig själv. Jag kommer ihåg en gång när jag och Cina var nere och fikade hos dig, då sa du ”Ni ska gå ut, Ni ska ha roligt och Ni ska resa”. Detta är någonting jag försöker leva upp till varje dag men det är svårt när vardagen kommer emellan.  Jag ångrar att vi inte träffades oftare. Jag vet att du var sjuk men jag saknade dig på min konfirmation, på min student och på mina kalas. Jag önskar så att du varit där för jag vet hur glad och stolt du var över mig. Jag skulle besökt dig oftare. Kommit med fika och blommor oftare men jag var tyvärr för upptagen med mitt eget. Jag vill verkligen lära mig att fokusera på rätt saker. Annars kommer jag bara ha mer att ångra i framtiden.  Jag saknar dig mormor och tack för den tiden vi fick tillsammans. Jag vet att du sa ”Men Helen vem ska nu ta hand om dig?” till mamma innan du gick bort men du behöver inte oroa dig mormor för det gör vi. Jag, pappa och Cina. Jag hoppas att du har det bra där du är nu mormor och håll ett vakande öga över oss. Älskar dig <3