Story time - Skadad för livet

Hejsan!  Ni som är här inne och läser regelbundet vet att jag för några veckor sedan fick ett väldigt tråkigt besked som jag skulle skriva om i ett enskilt inlägg och här är det. Under större delen av mitt liv har jag alltid tyckt att jag har haft sämre hörsel på mitt högra öra. Så pass mycket att jag kan höra skillnad. Under gymnasiet och året efter där är detta dock ingenting jag direkt tänkt på utan livet fortsätter som vanligt. Jag blev påmind igen om att jag tycker att jag har sämre hörsel på ena örat så fort jag började jobba på min nuvarande arbetsplats. Eftersom att vi har mycket enskilt arbete under dagarna kan jag under flera timmar per dag lyssnar på podcast/musik/ljudbok. Och det är under denna tiden som jag inser "jag hör mycket sämre på höger öra". Efter ett år på min nuvarande arbetsplats känner jag att det är dags att kolla upp det här och får en tid hos min vårdcentral. Hos vårdcentralen blir jag kollad i öronen och får även göra ett audiogram. Under undersökningen av örat kunde de se att min trumhinna ter sig som om att den är lite böjd inåt böjd mot mitt öra. Så som man kan få när man är förkyld och har lockkänsla. Jag provade att tryckutjämna men trumhinnan går alltså tillbaka igen. Och som jag trodde så visade audiogramet att jag hör lite sämre på mitt högra öra. Jag kände mig lättad efter det här med känslan av att jag inte inbillade mig! Vårdcentralen skickade en remiss vidare till öron-näsa-hals på CSK med 5 månaders väntetid. Efter fem månader är det alltså dags och det är maj månad. Jag är sjukt nervös för vad öronläkaren ska säga men jag blir snabbt lugn när jag får träffa läkaren. Jag blir tittad i örat och han reagerar också på att min trumhinna inte ser ut som den ska. Under tiden som han ska gå och diskutera med en annan läkare får jag följa med en sjuksköterska och göra ytterligare hörseltester. Jag får först göra ett mer invecklad audiogram och efter detta fick jag göra en Tymp. Man testar alltså att utsätta trumhinnan för olika vibrationer för att se om man får några reaktioner tillbaka från trumhinnan. Vänster öra ser fint ut men så kommer vi till det högra. Den högra trumhinnan reagerar knappt på vibrationerna.  Väl tillbaka hos läkaren kom ytterligare en läkare och tittade mig i örat. Dem konstaterade att jag förmodligen hade vätska bakom trumhinnan och att det är därför som att den inte reagerade på vibrationerna. Han föreslår en operation där man skulle trycka hål på min trumhinna och sätta in ett rör i örat. Innan en eventuell operationen ville han dock att jag skulle testa att använda nässpray dagligen i två månader samt tryckutjämna varje dag för att se om det skulle hjälpa. Om det inte hade hjälpt skulle jag ringa till öron-näsa-hals igen.  Efter att tre månader hade gått och min semester är över ringer jag till öron-näsa-hals igen. De restriktioner som de gav mig hjälpte inte alls och jag kände när jag ringde att "då får vi operera och hoppas på det bästa". Jag ville ju veta om min hörsel gick att förbättra på något sätt eller inte. Jag fick en ny tid väldigt fort och var även denna gången nervös över mitt besök men samtidigt lite förväntansfull! "Tänk om jag i framtiden kan höra lika bra på båda öronen?" . Under detta besöket hade jag en ny läkare då den tidigare läkaren hade slutat. Vid detta besöket kände jag mig dock ännu tryggare än vid mitt första besöka för den här läkaren han satt länge och tittade noggrant i mitt öra. Tills slut säger läkaren att han inte alls kan se någon vätska bakom trumhinnan.  Jag blir helt paff och får nog inte ur mig mer än "nehe??". Därefter säger han att jag förmodligen har fel på mina öronben som sitter inne i mellanörat. Detta kan vara genetiskt och det finns i princip ingenting man kan göra åt detta. Jag tyckte att detta var sjukt jobbigt att höra då jag gick dit med en inställning om att det kanske fanns något att göra åt min hörsel men så kom detta. Efter smäll nummer ett kom smäll nummer två. Läkaren tittade på mina audiogram från förra besöket och säger då att jag har bullerskador på båda öronen och att jag i framtiden måste vara extremt rädd om min hörsel. Han sa att om jag under resten av mitt liv inte skyddade min hörsel vid höga ljud nivåer så som konserter så kommer min hörsel bara att bli sämre och sämre. Med tanke på att jag redan har bullerskador kan det bara bli värre om jag utsätter mina öron för höga ljudnivåer och detta känns ju inte alls roligt att höra när man bara är 23 år gammal. På något sätt har jag alltid varit medveten om att jag ska skydda min hörsel. Medan andra har gått på konsert utan att skydda öronen har jag alltid haft skum öronproppar med mig eller så har jag köpt på konsert. Min vänner har också alltid lyssnat på hög musik i sina hörlurar medan jag har nöjt mig med en lagom volym. Att jag reagerar på höga ljudvolymer gäller även i vardagen. Det jobbigaste jag vet är när folk tömmer diskmaskinen och de skramlar med både tallrikar, glas och bestick och sen dessutom smäller igen köksskåp/lådor. Bara sådana ljud är jobbiga för mig och det är klart att om man inte har känslig hörsel själv tänker man inte på det här. Efter mitt besök på öronmottagningen var jag i chock och ringde mamma. Så klart började jag gråta direkt när hon svarade och jag satte mig ner och pratade med henne i telefon en stund. Efter det här beskedet kändes allting så jobbigt men å andra sidan skönt. Skönt att få det svart på vitt att jag faktiskt har hörselskador på båda öronen men som sagt var det jobbigt att få två negativa besked inom loppet av tio minuter.  Efter det här har jag tänkt på saker så som när jag kommer att behöva använda hörapparat? Om jag från och med nu inte är försiktigare om min hörsel så kanske jag kommer att behöva ha hörapparat redan när jag är 35 - 40 år. Just nu känns det jobbigt men med tiden lär man väl sig att acceptera det. Från och med nu ska jag även bli kallad för nya hörseltester varje år för att försäkra mig om att min hörsel inte blir sämre snabbt för då kanske man får vidta andra åtgärder. Jag är väldigt glad över att jag tog tag i detta för nio månader sedan och att jag nu vet. Nu ska jag bara köpa hem ett par fina och diskreta öronproppar som jag kan ha med mig i väskan. Jag ska nog även kontakta öronmottagningen gällande hur jag ska gå tillväga för att få ett par öronproppar som är gjutna efter mina öron. Det hade varit det bästa.Det sista jag vill säga är: Var rädd om er hörsel, för ni har bara en! Lyssna inte på för hög musik i era hörlurar på bussen/tåget på vägen hem. Det gör mer skada än ni tror. Skydda era öron på konsert eller om ni ska vara någonstans där det förekommer höga ljudnivåer. Jag har ingen aning var mina bullerskador kommer ifrån men från och med nu ska jag vara ännu mera försiktig för att motverka att det blir sämre. Jag hoppas att ni orkade läsa allt. Ta hand om er ♡