so sick

Igår vaknade jag upp med feber. Efter några tappra försök att ta mig upp ur sängen fattade jag det kloka beslutet att sjukanmäla mig från jobbet. Det är fan det värsta jag vet. Man knappar med svettiga fingrar in jobbnumret på luren, pulsen stiger i samband med att man trycker på ring. Chefen svarar, man hostar till, förklarar att man är sjuk, råkar slänga ur sig att man är lös i magen, bajsar blod eller något liknande i tron om att man måste överdriva för att låta trovärdig.     Sedan lägger man på och får sådan jävla ångest. Nu ska man ligga där hemma och drunkna i sina egna febersvettningar medan arbetskollegorna går och misstror en där på jobbet. Går och tisslar och tasslar om att jag minsann mådde helt bra i går, troligt att man blir sjuk över en natt, jag är säkert bara lat, ligger hemma och äter glass.   Nu tycker säkert chefen att jag är en jävla mes, en löghals, en otapper själ. Jag kommer få sparken! Helvete. Medan jag ligger här hemma och självdör kommer det komma in någon som har ett härligare leende en mig, som sprider mer glädje, är mer kunnig om ost (vilket inte är speciellt svårt att vara) och ännu mer populär bland kollegorna på jobbet. Hon kommer bli anställt på direkten och jag kommer vakna upp arbetslös, bortglömd och fattig.       Så förbannat synd om mig.