Är min bästa vän, bror eller syster död?

Vill börja med att berätta om stämningen runt om där jag bor, nästan ingen är ute och ingen pratar i telefon eller med personerna dem går bredvid. Det är tyst, tomt och sorg. Jag gick till gymmet som ligger 10 minuter promenad från mig vid 09:00 i morse för att pusha mig upp ur sängen och starta dagen på bästa sätt, att koppla ifrån tankarna i ca en timme träningspass. Steppasset brukar vara fullt varje lördagmorgon men vi var färre än hälften där. Alla som var där delade med sig av kärlek och positiv energi och vi körde tillsammans igenom passet och pushade varandra som vanligt. Det känns konstigt att återgå till rutiner som att inget har hänt, men finns det något annat att göra? Hur hanterar man den här situationen? Idag tänker jag mycket på samtalen jag ringde igår och vänner som jag hörde med panik i rösten för första gången. Alla mådde så dåligt på en gång och hela ens sociala umgänge rasar i panik. Hur mår alla? Var är alla? Lever alla? Är min bästa vän, bror eller syster död? Jag satt hemma hos min pojkvän när lastbilen drog blodspår över drottninggatan från människor och djur. Mamma ringde mig flera gånger och frågade varje gång var jag var och hur jag och Jocke mådde. Hon, precis som många andra var i panik och ringde runt. Jag fick höra vad som hänt av mamma precis efter händelsen, då hon alltid har radion på under arbetstid. Jag är glad att jag snabbt kunde få tag i vänner och familj innan telefonlinjen slogs ner. Jag fick svar av alla förutom en som senare hörde av sig efter att berättat hur han befunnit sig på platsen och nu var i säkerhet hemma. Jag hade igår fotografering bokad tillsammans med Linda på Östermalm vid 14:00-15:00, men vi bestämde oss för att mötas två timmar tidigare, vilket kanske var min räddning och jag hann hem. Jag går ofta förbi Åhlens och använder alltid T-centralen, som många andra, som en bytespunkt i kollektivtrafiken påväg hem. Jag har änglavak och är lättad att ingen jag kände blev skadad eller gick bort. Fy att något sånt här ska behöva hända. Paniken och pulsen jag hade när jag ringde runt och skrev till vänner och familj som jag trodde kunde befinna sig i stan. Tankarna går till dem som aldrig fick något svar. Massa StyrkekramarKärlek! / Lisa