När mörkret tar över

Jag försöker att inte titta bakåt och fortsätt springa men historien upprepar sig och jag springer tills mina ben inte längre bär mig och jag faller. Jag kämpar för att ta mig upp men det tryckande mörket kommer ifatt håller mig nere och jag är rädd. Jag är rädd för omkring mig slocknar små eldar en efter en, de släcks av någon som valde att bestämma över hennes kropp, känslor och öde och jag skriker. Jag skriker för alla som inte fick behålla rätten för sin egna kropp, för dem som inte fick se morgondagen gry och för dem som kämpar för att hålla sin låga vid liv. Jag skriker tills mitt hjärta brister och min röst försvinner. Min stilla kropp försöker hitta sitt andetag för det kan inte vara över, mörkret kan inte vinna och mitt hjärta ska inte sluta slå för någon annans vilja.  En dag kommer vi resa oss upp och tillsammans blända världen.