TANKAR I VANLIG ORDNING

Godkväll.Sitter i sängen och är fruktansvärt tankspridd. Jag är besviken på mig själv och har haft lite små ångest och panik över det. Ibland är jag så fruktansvärt desperat och framför allt naiv.  Jag blir besviken på mig själv att jag fastnar för någon och tror så stort om den personen och lever i någon naiv och fin värld. det är inte försen nu som jag förstår hur just allting är med sociala medier och dejtingsidor. Allting är så förstorat och allt blir så mycket och desperat. Jag kan faktiskt inte idag förstå hur jag ska kunna våga bli kär igen, för det känns som, när man tagit sig in på det spåret igen, blir man sårad. Hur mycket klarar man? Om vi säger så här, jag är inte redo för den världen. Jag får panik av den. Utav det här ser jag ändå något positivt. Tänk, min första singelsommar på.... hur länge?? Är verkligen så taggad och jag har så många planer som ska genomföras. Summerburst, midsommar, camping, fest , grillning, stugmys och på tal om Grekland med livets vän.  Wowski. Och allt det här har JAG planerat själv för min skull och inte ens behövt anpassat mig efter någon annan. Hur mycket jag än saknar att somna i någons famn, höra ” jag älskar dig” och dela saker med någon så är jag nog trots allt inte redo för allt det? Det kommer kanske tids nog.