LIVETS HUNDRATUSENDE FUNDERING

Ibland funderar man på varför man kom till jorden.. av vilken anledning och till vilken nytta? Allt jag gör blir oftast halvdant eller vänder sig emot mig. Allt jag gör får jag oftast kriga för. Gud gillar inte ens mig. Det är väldigt sällan hen pushar och låter livet flyta utan problem och med framgång. Eller är det för att hen vet att jag tar mig igenom allt? Att jag klarar av motgångar? Att jag klarar av att stå i mina skor? Det finns ingen som skulle klara av att byta mig en dag. Jag tror att den personen jag byter med skulle springa gråtandes ifrån mitt liv och aldrig mer vilja komma tillbaka. Jag är den mest klumpigaste person i hela världen. Jag är snurrig (jag tappar bort nycklarna ca 20 gånger varje dag). Jag är halvdan.  Och till det jobbigaste , jag jag har fruktansvärt mycket känslor. Jag känner energier från människor som finns och som inte finns (positiva och negativa). Negativa energier suger allt ur mig. Jag kan känna mig energifylld tills att jag kommer till ett hus eller ställe där det finns dålig energi. När jag sedan åker där ifrån eller kliver innanför dörren så blir jag helt slut eller får svårt att andas. Nu tillbaka till frågan varför just jag blev som jag blev och varför jag ens finns? Varför jag aldrig nöjer mig och varför livet alltid blir tufft? Ibland kunde väl någon annan bara ta den rollen så jag kunde få sova. Det finns inte någon som kan besvara alla mina hundratusen frågor som jag dagligen går och tänker på. Det här med att tänka ihjäl sig.. det kan jag och alla mina känslor.