FÖRSTA OCH SISTA GÅNGEN SOM VITTNE

Idag var det dagen som jag länge fruktat.. Dagen som innebär rättegång.Jag trodde att allting var över och att jag skulle kunna gå vidare, men istället började tankarna vandra på ny kula. Allt blod och det hotet och ångesten man var tvungen att handskas med i så många månader. Då fick man hem ett brev och ytterligare en månad skulle man behöva vänta och tänka. Nu är det över, för idag har jag vart vittne på en riktig rättegång åt två personer som jag inte har haft någonting att göra med på så lång tid.SÅ JÄKLA SKÖNT att jag tog mig igenom det. Trots att jag var så nervös att jag ville kräkas, men jag klarade det galant. Tack vare min älskade mamma som verkligen har stöttat mig idag. Jag är stolt över mig själv och känner att jag vuxit så väldigt väldigt mycket. Tack livet för att du alltid ger mig utmaningar som för stunden är pissjobbigt, men som jag känner att jag kan få som en erfarenhet i längden. Nu måste jag åka  i väg på en rad ärenden innan jag äntligen får komma hem och krypa ner i sängen.. Är helt slut efter att kroppen har pumpat adrenalin i flera timmar!