ENSAM ÄR BÄST

usch vilken dag. Den började fruktansvärt bra. Sådär bra att man bara ville stanna tiden och fortsätta drömma. Sen... sen blev den så tom och grå. Vet inte vad som hände men jag bröt ihop totalt. Satt mig i duschen i en timme och bara stirrade in i väggen. Känner bara såhär.. vart ska detta sluta? Somnade en stund i alla fall och har nu vaknat till liv igen. Känner mig faktiskt bättre. Tänk om livet alltid kunde vara sådär rosa och fluffigt, fullt med äventyr. Varför måste man känna sig ensam, ledsen och ha en klump i magen? många tankar utan svar. Varför blev man en sån där människa med känslorna utanpå? Man är bäst själv.. så är det bara.  Ingen mer partner för Linnea..