...

Här sitter jag och har helt tappat det. Jag får inte hejd på tårarna. Jag är glad men det finns något som kryper i mig som gör att ångesten smyger fram och nätterna blir sömnlösa. Jag vet inte hur många nätter jag är uppe i nu och tro mig, jag har testat allt. Det spelar ingen roll att jag är helt slut. Är det fortfarande en fas? När är fasen slut? Har jag byggt upp en dålig vana, ett ekorrhjul? Jag vet inte vad kroppen vill säga mig med migrän, kramper i diverse kroppsdelar, utslag osv. Är det ett rop på hjälp ? ge mig något mer. Jag har ändå bra dagar kvar. Jag lever på mitt skratt och kärlek från familj och vänner. Vad ska jag säga.. Det här blev en dålig dag och jag inväntar en morgondag som jag hoppas ska bli bättre. Var rädda om varandra för guds skull. Var rädd om personer som bryr sig om dig. Berätta för personen du vill ska veta att du älskar den. Var inte rädd. Du kommer ångra dig.