NÄR JAG FLÖG HEM I 10 DAGAR .

För att förtydliga saker och ting kanske jag ska börja med att berätta att jag pluggade upp mitt betyg i Matematik B i somras.& eftersom det blev via Hedemora kommuns vuxenutbildning fick jag lov att flyga hem för att skriva det nationella provet som jag behövde för att få mitt slutbetyg. Så jag bokade en biljett och efter 1,5 månads pluggande och dunkande i väggen satt jag där. På planet på väg hem. Givetvis berättade jag inte för någon då jag är väldigt förtjust i det här med överraskningar. Efter vad som kändes som en evighet landade jag äntligen i Stockholm, hoppade in i en taxi och tog mig raka vägen hem till Syrran. Bröt ihop i trappuppgången där hennes man mötte mig med Edith (han visste att jag skulle komma). Sedan var det Fias tur. Blev nojig att hon skulle svimma men lyckligtvis blev det bara tårar.Det är det som är så himla fint med att överaska någon, för känslorna svämmar över på sätt som annars kanske skulle mildrats och kontrollerats om personen vetat om att en skulle komma. Inte för att den ej vill "avslöja" vad den känner men känslorna blir helt spontana och rena. Jag hade beställt kantarelltoast så det åt vi, fnissade till varandra och sörplade te i soffan som om jag varit där igår. Så jädrans fint.<3  Jag hann även med att fajta jetlag, hänga med Edith, tåga hem till Hedemora, kramas med familjen, skriva NP, äta croissanter, följa med på babysim och hälsa på fina vänner innan det var dags att flyga tillbaka hela den långa vägen till Vancouver. Som tur var, visade det sig vara värt det, även om det hade varit det ändå för att jag fick mysa med mina människor men jag hade tagit det väldigt hårt om jag inte klarat provet. Eller hela kursen för den delen. En blandning av sanning och min prestationsprimadonna kryddat med olustiga minnen från skoltiden. Nåväl, det blev bra. Jag fick revansch.