HISTORIEN OM MIN LÅRBENSHALS DEL 9

> Läs del 1 här> Läs del 2 här> Läs del 3 här> Läs del 4 här> Läs del 5 här> Läs del 6 här> Läs del 7 här> Läs del 8 här Del 9 Hösten flög förbi, jag arbetade på och blev platschef. Åkte till Istanbul med min bästa vän, åkte till New York med syrran och mamma. Levde på som vanligt, hade inga känningar av höften förutom ett visst obehag om jag låg för länge på vänster sida.  Jag klarade av allt jag behövde, höften begränsade mig inte. Jag hade "rehabat" och återställt mig själv. I september 2013 påbörjade jag och min bästa vän vår resa som backpackers, vi skulle var borta i ett år. Det var ett händelserikt år där jag träffade Liam, vandrade, hoppade fallskärm, isklättrade, dök, åkte buss 6 timmar om dagen i en månad och sov på hostel i 9 månader. Väldigt utmanande på många sätt, men främst lärorikt. Den enda gången jag kände av min höft under resan, var den perioden vi åkte buss runt hela Nya Zeeland. Vilket kanske inte är jättekonstigt då vi som sagt satt där i snitt 6 timmar per dag, klart en blir stel.När den perioden var över och vi återgick till en mer stående/rörlig vardag gick det obehag/stelheten över i höften.  Jag är helt övertygad om att det var denna erfarenhet som gjorde att jag sedan sökte mig till ett yrke som kretsar kring kroppen och hur den fungerar. Det var under min utbildning som massageterapeut som jag förstod att jag inte var återställd, min höft begränsade mig i rörelser som jag helt enkelt undvikit sedan olyckan. Att föra benen rakt fram och bak, som vid gång och löpning var inga problem. Men att rotera höften inåt eller utåt, göra en sned spark eller vridningar var betydligt svårare. Att inse ca två år senare att jag borde ha fått hjälp med rehab under minst ett halvår var ingen skön känsla. Men det var ju bara att börja någonstans.  Min höft gjorde hela mig obalanserad då vissa muskler rök in för att stötta och andra gav upp helt och stängde av, detta gjorde att jag fick otroligt stela vader och tillslut en inflammerad fot. Det  blev ett sådant tryck i min fot, pågrund av obalansen i höften och pressen från vaden att den svullnade upp till dubbel storlek.  Detta visade sig vara något positivt då det ledde till laserbehandling på Hälsopartners av Anna, som ledde till en arbetsintervju som ledde till det jobb jag har idag. Jag är fruktansvärt tacksam att jag hamnat här. Anna är en av de vettigaste och skickligaste personer jag vet och hon har hjälpt mig utvecklats oerhört mycket. Jag tror att det är först nu som jag har fått insikt i vad som hänt och accepterar det. På riktigt.